Vättern omgärdas av industrihistoria

Bygget av Göta kanal i sin tur var en förutsättning för det som sedan skulle kallas industrialiseringen. Man behövde snabbare transportvägar för material som skulle bearbetas och för de färdiga produkterna. Idén om en kanal hade funnits långt innan von Platen presenterade sina tankar i ”Afhandling om canaler genom Sverige”. Redan på 1500-talet hade biskop Brask, han med lappen, haft funderingar på saken. Så man kan nog tänka sig att kanalidén hade slagit rot när von Platen 1806 presenterade sin avhandling för kung Gustav IV Adolf. Kungen sa ja till projektet ett par år senare och 1810 satte man spaden i jorden. Men industrihistorien är långt äldre än så, 600 år närmare bestämt. Vattenkraft, stora skogar, malmförekomster och transportmöjligheter på Vättern gjorde trakten attraktiv för framställning av allt från bl a mjöl och tändstickor till stål, båtar och lokomotiv. Bland de första etableringarna är vad som kom att bli Forsviks bruk. Här, vid gården Forsvik, där sjön Viken rinner ut i Bottensjön och Vättern, fanns redan i början av 1400-talet en mjölkvarn. Gården skänktes till Vadstena kloster som anlade en sågkvarn och en hammarsmedja. Vattensågen i Forsvik är landets första kända sågverk som finns omnämnt i skrift. I Forsviks vattensåg sågades brädor till klosterbygget i Vadstena. Klostret anlägger tidigt även en hammarsmedja. Vid reformationen 1527 och klostrets upplösande övergick Forsvik till Kronan. Trä som sågades i Forsvik fraktades till slottet i Vadstena som Gustav Vasa börjat bygga. Idag är Forsviks bruk ett välbesökt museum med historiska byggnader, spännande utställningar, en bruksjärnväg och dessutom allt vad besökaren behöver i form av förplägnad.

Återigen på väg, nu söderut och till Motala och den verkliga industrialismens barndom. Även här träffar vi på ett fortfarande framgångsrikt högteknologiskt industriföretag med samma namn som det Baltzar von Planen lade grunden till – Motala Verkstad. Men det är inte hit en semestrande besökare söker sig, utan till Motala Industrimuseum på platsen invid Göta kanal där verksamheten startade. Här kan mängder av föremål från byggstarten av Göta kanal till dagens produktion beskådas och beundras. Carlsundsloket från 1862, ett av hittills 1300 byggda lok, varav 700 var ånglok. Ett annat exempel är en sjöångmaskin från 1915 som i fartyget Lancheron skulle ha levererats till St Petersburg. Världskrig och revolution kom i vägen så båt och maskin blev kvar i Motala.

För att hitta nästa mål i jakten på spännande industrihistoria bär det söderut, till Huskvarna, en ort som kan sägas vara hopväxt med Jönköping. Att räkna upp alla produkter som tillverkats under varumärket Husqvarna skulle bli en diger lista. Här sträcker sig historien ända tillbaka till 1620 då Jönköpings Gevärsfaktori bildades. Det var efter ett beslut av Gustaf II Adolf, som låg i krig med flera länder. När han blev kung ärvde han tre krig och senare kom han att delta i flera andra. Detta betydde att man behövde säkerställa vapentillverkningen i landet och därmed beslutades om fem så kallade faktorier, varav Jönköping var ett. Så småningom flyttade Jönköpings Gevärsfaktori till Huskvarna för att kunna dra nytta av Huskvarnaåns fall och uppgick så småningom i det som idag är Husqvarna. För många är säkert namnet Husqvarna förknippat med vapen. Andra tänker kanske mer på symaskiner, motorcyklar, motorsågar… Som sagt, listan av saker som tillverkats under varumärket kan göras lång och Husqvarnas produktion och betydelse för Sverige åskådliggörs på allra bästa sätt vid Husqvarna Museum som drivs av Huskvarna Hembygdsförening med stöd från Husqvarna AB. Samlingarna är kompletta med många intressanta överraskningar som försöket att på 1960-talet lansera en varmkorvautomat med mikrovågseknik. Och så var detta med stavningen. Namnet Husqvarna kommer från den kvarn vid fallet som redan år 1528 benämndes ‘Husquernen’, Husets kvarn. Modernt språkbruk ändrade ortens namn till Huskvarna medan bolaget Husqvarna behållit den äldre stavningsformen.

Att göra upp eld har varit livsnödvändigt för människan. Flinta, stål och fnöske ersattes i början av 1800-talet med fosfortändstickan, en i många stycken livsfarlig uppfinning. Stickorna kunde slå eld enbart av kontakten mellan två stickor. Detta vållade otaliga tillbud och olyckor. Allvarligast var dock att stickorna innehöll giftig gul fosfor. Så denna typ av tändstickor förbjöds av allt fler länder. Detta triggade en svensk forskare, Gustaf Erik Pasch som uppfann säkerhetständstickan ”tända endast mot lådans plån”. Pasch fick patent men lyckades inte med kommersialiseringen. Det gjorde istället jönköpingsbördige Johan Edvard Lundström som startade Jönköpings Tändsticksfabrik. Experimenten med stickor och plån tog sin tid, men på världsutställningen i Paris 1855 visade sig stickan fungera och väckte stort intresse. Detta är endast ett axplock ur historien bakom denna svenska succéprodukt. Du vill naturligtvis veta mer och besöker då världens enda tändsticksmuseum som finns i Jönköping. I tändsticksfabrikens originalbyggnad från 1848 levandegörs säkerhetständstickans historia.