enslingen på fjuk
En berättelse om erik zetterblad.
En solig höstdag i september möter jag upp Stefan Sahlén på båten Albin 36 som ligger i vallgraven vid Vadstena Slott. Det är en tråler den gamla typen av amerikanska fiskebåtar som gjorts om till fritidsbåt i mahogny. Vi skrattar och säger att sommaren kommit tillbaka och hälsar också Eva och Tommy välkomna ombord. Målet för vår resa är öarna vid Fjuk.
På väg ut genom Vadstena hamn möter vi svanparet med sina ungar som terroriserat sommarens båtgäster, berättar Stefan. Vårt fordon möter dock inget motstånd utan vi kan ta oss ut på Vättern. Utanför Nässjahalvön får vi lite gammalt vågskvalp som är så typiskt för sjön. Det kan vara helt stilla inne vid land för att sedan bli rejält guppigt när flera dagars gamla vågor kommer in.
Fjuk
Fjuk består egentligen av tre öar. Jällen, Mellön och Skallen, som ligger mitt i Vättern mellan Motala och Karlsborg. Den första fyren på Fjuk byggdes 1852 och då fanns en fast bosättning av fyrpersonal som varade fram till 1910, då den nya automatiska fyren stod färdig. Samtidigt revs husen där fyrpersonalen bodde och virket forslades till Vadstena där nya hus byggdes bl.a. Fjukahuset på Sjögatan. Totalt har 59 personer varit kyrkskrivna på Fjuk och som mest bodde här 17 personer samtidigt, under åren 1887-1888. Det fanns även en skola på ön, lärarinnan hette Augusta Annlisa Lindgren. Idag ingår Fjuk öarna i naturreservatet Motala buktens öar och förvaltas av länsstyrelsen. Under april-juni häckar ett flertal sjöfåglar här så undvik att gå iland då. Det finns en liten hamnpiren som gör det möjligt att ankra upp. För jäves spanar vi ner bland vågorna för att få en skymt av vraket Byälven som medvetet kördes på grund här i ett försök att rädda henne. Vid stilla väder är vraket en fin plats att snorkla vid. Här börjar också bilden av platsen, där Erik Zetterblad bodde i drygt 50 år, att växa fram.
Erik zetterblad- enslingen på fjuk
Erik var en legend redan när han levde. Många känner till honom men få lär känna honom. Han föds 1884 i byn Gingri i Västergötland och han är 11 år när familjen, med hans tio syskon och Olof som var en äldre halvbror, flyttar till Motala. Fadern blir delägare i en affär som kallades ”Trepojkaboa”. Erik utbildar sig till ingenjör i Norrköping och flyttar under några år runt en del i Sverige. Men någonting är fel. Reumatisk huvudvärk, är hans egen diagnos och med vissa hjärtproblem orkar han till slut inte av att arbeta. Efter att både föräldrar och syskon försökt försörja honom en tid, införskaffar brodern Olof en roddbåt. Det är nu Erik börjar fiska i Vättern och turerna blir längre och längre.
Han börjar övernatta i ett gammalt skjul på Fjuk som finns kvar sedan den bemannade fyren. 1914, när han är 30 år bosätter han sig på ön för gott. Till en början har han kvar en lägenhet i Motala som han bor i på vintern, men efter några år köper han Kjellstrands kiosk, en karamellbod som stått i Varamon i Motala, transporterar den till Fjuk och bygger ihop den med skjulet som redan finns. Här lever han sen fram till sin död 1966. Hans lilla stuga rivs 1978 liksom de tvärsågade vättersniporna, som uppresta på kant användes till förrådsbodar, vedupplag och dass.
livet på ön
De är fyra fiskeentusiaster som till och från övernattar på Fjuk. Nisse och Axel Wilhelmsson (Pullmanpojkarna) bygger en egen bostad 1917 där de stannar över till och från. Under åren 1923-1930 bor Mauritz Maijer med Erik och de hjälps åt med fisket. Det dessa fyra inte kan om sjöns fiskliv är inte värt att veta. De kan lukta sig till hur Vätternvädret påverkar kommande dags fiske. Fisken säljs bland annat i Vadstena dit de ror fram och tillbaka i Vätternsnipor. Erik har potatisland och lever i övrigt mycket på konserver och torrskaffning som kan lagras länge. Han plockar nötter och medicinalväxter på Sandby udde som han sen säljer vidare till apoteken. Som extra inkomst sköter han också om fyrbyggnaden och tvättar fönster på fyren.
Erik får flera gånger rycka ut till båtar och rädda besättningen som går på grund eller hamnar i sjönöd, bland annat när fartyget Kung Ring förliser vid Erkerna 1978. Byälven går på grund 1937 och fören och kommandobryggan blir liggande kvar i den lilla hamnen. Det uppskattar inte Erik. Han är mån om djur och natur och vraket skämer platsen. Det stör och är inget vackert minnesmärke.
besök hos erik
Jag träffar konstnären Hans Ström som hela sitt liv vuxit upp vid Vättern och i Motala och som träffar Erik flera gånger. Som ung pojke får han följa med bästa vännen Sörens pappa och mamma ut till ön. De gör regelbundna turer dit och har med sig en låda med specerier till Erik, ibland följer lite tvätt med tillbaka för att sedan återlämnas vid nästa tur. Han upplever Erik som renlig men väldigt oklart om han badade. Hans minns platsen som lite brötig med alla fiskegrejer och båtrester. Den lilla stugan var enkel med en säng och ett bord. Radio finns och något litet fönster, en vedkamin och en fotogenkamin. I källaren har han svalförråd och gräver även ner på andra ställen.
- Jag upplever Erik lite som en filosof. Inte som en särling. Hans ensamhet är självvald och han månar om det enkla rofyllda livet utan för mycket intryck. Han tar oss med till den andra ön, här vet han vilka stenar han kan vada torrskodd på för att komma över. På denna ön har han lite varstans planterat exotiska träd, mitt bland alla de 5000 granar och 3000 tallar som domänverket planterar. Jag minns ett mahognyträd bland annat. Jag tror han experimenterade med lite av varje, testade sig fram vad som faktiskt kan växa här. Han har många kluriga lösningar. Jag upplever honom alltid vänlig och humoristisk. Men han går gärna undan om det kom nyfikna besökare, då plötsligt var han helt försvunnen. Någon gång blev han arg på oss pojkar när vi klättrar runt på vraket (Byälven). Det är ingen plats att leka på, avslutar Hans.
När jag läser vad andra har skrivit beskrivs Erik som bildad, allmänintresserad och att han har ett mycket vårdat språk. Han ville helst vara ifred och är en stor djurvän, de blir hans naturliga sällskap. Bland annat två katter som jagar sork på ön. ”Jag trivs här”, ska han ha sagt när han får frågan hur han står ut med ensamheten.
De sista åren lever han helt själv och alla försök att få honom att flytta till Motala röner ingen framgång. ”Då dör jag direkt”, ska han ha sagt. I slutet av november 1966 hittar fritidsfiskare honom död i sin stuga. Då hade han bott på Fjuk i 52 år.
hur man förvaltar sitt inre
Vi kliver i land på Fjuk och börjar vår upptäcktsfärd. Första målet blir fyren. Jag drar mig undan det övriga sällskapet lite för att på egen hand få känslan av ön. Solen strålar, fiskmåsar skränar och småfåglar kvittrar när de flyger in och ut ur en knotig, vindpinad tall. Jag sätter mig på en av stenstränderna och bara lyssnar, på tystnaden. Ju mer jag läser om Erik desto mer fascinerad blir jag. Jag ser honom inte som en ensling utan någon som kanske förstått vad livet går ut på.
Att finna förnöjsamhet i det enkla, att leva i harmoni med naturen, att inte störa eller förstöra. Att leva långsamt. En bild av någon som inte orkar med bruset och tempot i ett snabbt växande samhälle. Jag ser likheter med dagens brus och nyhetsflöde som vi ständigt möts av.
Mina tankar avbryts abrupt av att två JAS plan, Kråks militära övningsområde går mellan Ön Jungfrun och Fjuk, som mullrar fram och det blir nästan en komisk kontrast till den stilla tystnad jag precis fått uppleva. En inte alltför vild gissning är att Erik nog inte skulle uppskattat planens framfart.
Text: Åse Wännerstam, artikeln publicerade i Runt Vättern magasinet 2024.
vraket byälven
Idag ingår Fjuköarna i Motala Buktens naturreservat.
Öarna och ögrupperna ligger i ett unikt område, där det finns bergarter bevarade, som inte hittas någon annanstans i Sverige. Bergarterna kallas Visingsögruppen och bildades för ungefär 775 miljoner år sedan. Förkastningar i jordskorpan i Vätternområdet har lett till att bergarterna inte nötts bort under årmiljonerna. På Fjuk kan du se några av Visingsögruppens bergarter.
På ön Skallen i Fjuks ögrupp finns informationsskyltar, iordningsställd grillplats, soptunna och dass. Vid den lilla stenpiren går det att gå iland.
Vid stilla väder går det också att snorkla vid vraket Byälven.
Läs mer om detta på vår miniguide om dykplatser runt Vättern.
