Tysta platser lockar på semestern

På semestern lämnar många av oss stressiga städer och jobb för att få lugn och ro. Vad är det då som lockar när vi väljer en plats att spendera vår ledighet på? Vi tittar på kartan. Hur långt från vägar och andra hus ligger boendet? Helst vill vi ha nära till en sjö också.

Vättern ligger blank och farligt vacker. Jag spanar ut mot Visingsö som ligger där utslängt mitt emellan Östra Vätterbranterna, där jag befinner mig, och Hökensås på andra sidan. Det är tyst inne i torpet som legat här sedan 1840. Då fanns inte grusvägen som nu går här nedanför. För att ta dig hit var du istället tvungen att gå längs en smal brant väg från hamnen vid Vätterns strand. Det andra alternativet för att ta sig hit till torpet var via skogsvägen från byn Smedjeberg, cirka en mil söder om Gränna.

Förlora fästet i tid och rum
Just den vägen tog författaren och akademiledamoten Elin Wägner i slutet av 30-talet då hon var här för att besöka släktingar. Hon höll under den tiden på att skriva sin bok Tusen år i Småland. Vid Smedjeberg stannade Elin upp och fastnade för den magiska utsikten och stora tystnaden. Där på den gamla slingriga och backiga vägen stod hon alltså en aprilmorgon och spanande ut över en hisnande vy över Vättern. Upplevelsen inspirerade henne så starkt att hon lät teckna ner den och det fick bli början på boken:

”Ett par mil norr om Vätterns sydspets gör den östra stranden en utbuktning och reser sig samtidigt högt och brant ur vattnet. På denna blickpunkt ligger några röda smålandsgårdar samlade till ett grannhälle som heter Smedjeberg. En morgon tidigt i april körde mig en god vän genom skogen som skiljer byn från stora vägen Stockholm-Jönköping. I skogsbrynet slog en utsikt emot oss vars djärvhet och svikt kunde förstumma en. Under en grå snötung morgonbelysning utbredde sig den isvita tomma oändligheten. Uti denna oändlighet låg slungad som en lasso en vinande stram blå båglinje. Så drömlik och förvillande var denna syn att vi kom bort oss och förlorade vårt fäste i tid och verklighet.”

ur Tusen år i Småland (1939) av Elin Wägner

Så var det år 1939. Står du på samma plats idag blickandes ut över vida Vättern kommer du alls inte slås av tystnaden utan av dånet från Europaväg 4. Elin Wägners resa genom Småland skedde alltså mer än 20 år innan E4:an existerade. När den sedan byggdes på 1960-talet måste det ha varit det mest genomgripande som hänt landskapet på östra sidan Vättern sedan båten uppfanns. Det går knappast att föreställa sig ett ljudlandskap utan E4:an men Elin Wägners beskrivning fick mig att börja fundera på betydelsen av tystnad när vi upplever en plats.

Är detta möjligtvis en beskrivning på vad vi söker när vi vill bryta med vardagens stress och komma bort från informationsflöde och förväntningar? Känslan av att förlora fästet i tid och verklighet, vare sig det är på en strand i Indien eller på en stubbe i skogen? Och var hittar vi tysta, rofyllda platser runt Vättern?

Tysta i skogen
För att komma bort från E4:an som ljuder även utanför torpet där jag sitter och skriver, far jag till ”tystnaden” i Råbyskogen någon mil bort. Råbyskogen är ett naturreservat som ligger öster om samhället Skärstad. Här får du uppleva gammal barrnaturskog i kuperad terräng med vackra skogstjärnar och bauerkänsla. Bauerleden går här igenom. Skogen besöks under veckorna bland annat av gymnasieelever som gör naturstudier organiserat av naturskolan Ekobussen. En övning som praktiseras flitigt, precis som de övriga av landets 100 naturskolor gör, är den sinnliga övningen ”att sitta tyst i naturen”. Det märkliga med denna övning är att den skapar mycket känslor i såväl barn, ungdomar som vuxna. En del blir lite rädda, andra nästan somnar. Den vanligaste reaktionen är att vi vill fortsätta. Tystnaden och ron ger mer-smak, bara vi ges möjligheten att stanna upp.

Skogsbad
Företeelsen skogsbad innebär på liknande sätt att med vägledning använda sinne för sinne i skogen. Sedan ett år tillbaka går det att få skogsbad på naturturismanläggningen Urnatur utanför Ödeshög i Östergötland.
Ulrika Krynitz är ekolog och en av grundarna av Urnatur. Tillsammans med Åsa Ottosson erbjuder hon skogsbad på sommaren. Ulrika berättar att ursprungligen kommer idén från Japan. Där är skogsbad, Shinrin-yoku, vanligt sedan 80-talet. I Japan certifieras till och med skogar som konstateras vara extra bra för välbefinnandet. Under skogsbadet får deltagare på uppmaning aktivera sina sinnen till exempel genom att smaka på ätliga växter, dofta på mossa och stilla lyssna på skogens ljud. Ulrika förklarar att naturens dofter har en naturligt avslappnande inverkan. Hon konstaterar också att skogens egna ljud, som trädsus och fågelkvitter, inte upplevs som distraherande utan snarare är lugnande. Detta skiljer sig från hur hjärnan påverkas av det kontinuerliga bruset i staden. Ulrika har märkt ett ökat intresse för Urnatur och att övernatta i trädhusen, framförallt från den yngre generationen. En av de mest positiva och starka upplevelserna som besökare vittnar om är mörkret och tystnaden i skogen när ingen elektricitet finns att tillgå.

Tyst retreat
Något som tangerar skogsbad är tyst retreat som oftast hålls på en naturskön plats med vacker och rofylld omgivning. Cirka en mil söder om Gränna ligger Wettershus retreatgård. Vägen hit går genom en gångtunnel under E4:an. Ett hundratal meter ner blir det snabbt tystare! Snart hörs istället Vättern skvalpa mot stranden. Promenaden går bitvis längs Franciskusleden. Platsen är magisk. De låga bruna husen smälter in i landskapet. Här möter jag Rosie Gard, föreståndare för Wettershus retreatgård. Hon berättar att om du anmäler dig till någon av retreaterna får du komma och bara vara, vandra i branterna och meditera under tystnad. Rosie kallar sig själv själavårdare. När besökarna kommer får de veta att de ska få vara med om ”gåvan att vara avkopplade”. Inga telefoner alltså. Efter vistelsen är det vanligt med kommentarer som ”något av det bästa jag varit med om”. Rosie menar att när vi möts utan ord så möts vi på ett djupare plan, för i tystnaden skärps våra sinnen. Kontrasten är stark till hur vi annars lever. Hon säger att ”vi lever på ytan”, och att vi då missar möjligheten till förundran och fascination över det vi har omkring oss här och nu.

Rävafallet – ljudligt men inte oljud
På min fortsatta jakt efter tysta platser runt Vättern besöker jag Hökensås som ligger på västra sidan. Delar av Hökensås finns nämligen utmarkerat på länsstyrelsens karta över ostörda områden. På uppmaning från lokalbefolkningen tar jag mig till Rävafallet några kilometer söder om Brandstorp. Väl framme porlar och forsar fallet. Platsen är trolsk och underbart vacker. Det finns en eldplats bland de stora stenblocken och de gamla tallarna. Men tyst är det inte! Ändå blir jag uppfylld av platsens stämning och känner att jag vill stanna kvar. Jag störs inte av det relativt höga ljudet från vattenfallet. Vill du vara helt ensam i en stor gammelskog ska du ta dig vidare norrut till Tivedens Nationalpark. Tiveden är ett område med riktig vildmarkskänsla. Här får du gärna slå upp tält en natt och elda på anvisade platser. Välj att ta dig ut i skogen helt ensam eller följ med någon av de kunniga naturguiderna.

När jag, efter denna upptäcktsresa, sökande efter tysta platser runt Vättern, tar en skrivpaus och går ut ur mitt torp för att ta lite luft, hör jag som vanligt E4:an mullra i bakgrunden. Jag tar ändå mitt kaffe ute på verandan som ligger med huset som ljudbarriär. Förmiddagssolen värmer skönt, fåglarna kvittrar i körsbärsträden – det är njutbart!

TEXT OCH BILD: JOSEFINE GUSTAFSSON

Några tysta platser:
• Norr om Örserum samt ute på sjöarna Ören och Bunn
• Råbyskogen – Uvaberget
• Ramsjön
• Hökensås naturreservat – Rävafallet i Holmån ca 2 km söder om Brandstorp
• Nationalparken Tiveden
• Öarna i Vätterns norra skärgård utanför Askersund
• Omberg
• Holaveden
• Vättern

Turistambassadörerna: Många järn i elden vid svenska industrins vagga

 

Namn: Charlotta Haskovec
Jobb: driver Kanalbutikerna 5 knop och Sail In, verksamhetsledare för Hela Sverige ska leva, Skaraborg, vice ordförande Karlsborgs turism AB, ledamot i Forsviks friskola, ansvarar för ställplatsen i Forsvik plus diverse föreningsliv
Ålder: 49 år
Bor: i Forsvik sedan 2002
Familj: sambo, två barn
Oväntat intresse: att läsa är min vila och att baka. Baka är ett sätt för mig att hämta kraft.

När jag möter Charlotta Haskovec slås jag av hur det liksom spritter runt henne. Med pigga ögon utbrister hon:
– Det svåraste är att prioritera. Det är för få timmar på dygnet!
Hon får en snabbt att förstå att runt henne händer det saker. Engagemanget för en levande landsbygd är en av hennes starkaste drivkrafter. Charlotta berättar om sina bästa tips till besökare som kommer till Forsvik och Karlsborg:
– När det gäller naturupplevelser är det absolut bästa tipset ett besök i Tivedens nationalpark. Här finns tystnaden. För kulturupplevelser är det Forsviks Bruk och Karlsborgs Fästning som är självklara besöksmål. Forsviks bruksmiljö är vacker på ett ursprungligt och äkta sätt. Bästa ställena att äta på är Forsviks Café och Mat samt Tivedens mat. Bästa boendet just nu finns på Hotell Villa Göta, ett nyrenoverat lyxhotell i Forsvik. Det finns också ett jättefint outdoorcenter i Granvik som heter Granvik Event. Till exempel kan du åka ribbåt här. Göta kanal är annars största anledningen till att både seglare och andra dras till Forsvik. Allsången med gästartister vid kanalen i Karlsborg under fredagar i juli drar massor. Området runt Ombo öar lockar med sin skönhet, är badvänligt och har kustkänsla.
Att Charlotta har starkt intresse för landsbygden kommer från att hon själv är uppvuxen där. Hon har alltid sett fördelar med att bo på landet. – Här finns frisk luft och ingen stress. Ett stort värde ligger i att vara nära naturen och följa årstidsväxlingarna. Det ger en vidare syn på livet. Charlottas önskan är att fler ska upptäcka det. Därför vill hon jobba för att vi ska kunna leva, bo och verka på landsbygden.

TACK, för att DU sätter Guldkant på mitt liv!

Sedan lanseringen i april av 2018 års Runt Vättern tidning, den tjugoförsta i ordningen, har jag fått så fantastiskt mycket positiva kommentarer och glada tillrop. Det är så inspirerande att höra att tidningen Runt Vättern, tillsammans med vår hemsida, FB och Instagram gör nytta hela året.

För mig som är ny ägare och ansvarig utgivare sedan ett år tillbaka, har det varit ett enormt spännande och utmanande år.

Jag har lärt mig så mycket nytt och fått bredda min kompetens från att sälja annonser och sitta
med i redaktionsrådet till att vara projektledare och ”spindeln i nätet”.

Mitt mål är att guida till upplevelser och platser som ger en guldkant på tillvaron.

Just nu är det precis vad jag gör!

TACK,
till alla er tipsare, turistambassadörer, annonsörer, medarbetare, kommunrepresentanter – ja kort sagt alla goda, glada människor som har hjälpt till i stort och smått! Ni är ovärderliga för för vårt gemensamma arbete att göra Vättern till en ännu starkare kraft och ett viktigt besöksmål för människor både långt borta och nära.

TACK,
Speciellt vill jag tacka min ”vapendragare” Cecilia Lindheimer som är grafisk formgivare, skribent, fotograf och allt-i-allo när det gäller tidningsproduktion. Hon kan även reda ut trassliga tankar och ger goda råd om datateknik!

TACK,
till Charlotta Haskovec, underbar inspiratör och småföretagare, i Forsvik intill Göta Kanal som ser till att Runt Vättern syns på social media. Gå gärna in och gilla oss på FB och Instagram så får du se vad hon hittar på just idag! Sommartid ansvarar hon för vår Instagram-stafett ihop med representanter för var och en av de tio kommuner som medverkar i vårt samarbete.

TACK,
till Roger Svensson, vår alltid lika glada distributör, som tillsammans med sin fru Birgitta har rest många varv runt Vättern denna sommar och sett till att tidningen, på både svenska och engelska finns att hitta nästan överallt.

TACK,
till mina underbara barn och övrig familj, nya och gamla vänner och min älskade katt Leo!

TACK,
till mig själv, Eva, för att jag tog chansen och vågade hoppa in i ett nytt projekt som ägare till
tidningen Runt Vättern. Men påhejad av goda vänner, familj och kollegor är allt möjligt.

Nu är det ettårs jubileum!

Vill på detta vis önska dig en God Jul och ett Gott nytt år 2019 med mycket guldkant!

Varma hälsningar
Eva Sandegren

Forsviks bruk en kulturhistorisk pärla

Under de årliga Forsviksdagarna brukar området vimla av besökare. Bruksmiljön är numera klassad som byggnadsminne och besöks årligen av cirka 30 000 personer.

Den lilla orten Forsvik i Karlsborgs kommun nära Göta kanal är en natur- och kulturhistorisk pärla. Här finns Sveriges äldsta kända industriella plats – Forsviks bruk med en samlad bruksmiljö såsom den såg ut i början av 1900-talet. Idag klassad som byggnadsminne, med runt 30 000 besökare årligen. Här arbetar Maria Lindevall sedan 2000 som receptionist, guide och med utställningsverksamhet. Maria berättar hur hela Forsvik lever upp på sommaren.
– Det är helheten i den vackra miljön, där vi genom en rad aktiviteter och evenemang både vill levandegöra historien och ge besökarna trevliga upplevelser. Bruket lades ner 1977 och byggnaderna började förfalla, men i början av 1980-talet insåg man värdet av miljön och startade stora renoveringsarbeten. Totalt är det tolv renoverade byggnader som visar både produktion och hur man levde i samhället kring bruket och boendemiljön med arbetarbostäder.
– Tidigare har det mest varit fokus på den tekniska processen, men i samband med 600-årsjubileet 2010 och sedan i utställningen ”Kvinnornas berättelser” har vi valt att lyfta fram kvinnorna och deras betydelse som varit bortglömd. Det fanns många kvinnliga brukspatroner som verkade i det dolda. Här var det Elisabet Cronström som styrde bruket i 40 år. Hon var målmedveten, rik och änka, vilket på den tiden var förutsättningen. Nytt för i år är utställningen av det stora järngjuteriet. Den visar alla aspekter av arbetet i ett gjuteri från arbetsmiljön till gjutprocessen, avslutar Maria Lindevall.

Konstrunda med växtvärk

De senaste tre åren har Södra Vätterbygdens konstrunda haft växtvärk med en snabbt expanderande organisation. Nu börjar arbetet falla på plats och den välbehövliga muskelvilan med en uppbyggd struktur har satt konstrundan på kartan.

2017 års arbetsgrupp. Från vänster: Natasha Nichols, Elisabeth Glandberger, Sara Magnusson, Jenny Söderlund, Björn Skallström, Martina Trygg, Anders Andersson, Mattias Hattimas Mogensen, Marie Hertzberg, Sören Nordenström och Vera Zherdev.

 

– Det känns underbart att vi nu tredje året i rad kan arrangera konstrundan, säger Vera Zherdev, sekreterare för Södra Vätterbygdens konstrunda. Intresset är stort och veckan innan anmälningstiden gått ut var vi fulltecknade med ett gäng reserver på kö. Många konstnärer återkommer från tidigare år, berättar Vera Zherdev, men det tillkommer också en hel del nya. De flesta utställarna är lokala konstnärer och konsthantverkare, men vi har också hitresta från stora delar av landet. Målet har hela tiden varit att engagera det lokala konstlivet för att visa på den mångfald som finns. Upptagningsområdet är stort och det blir svårt för besökarna att se allt. Tanken är att man får sålla och besöka olika delar av konstrundan från år till år. Samlingsutställningen, foldern och appen ska ge en överblick för besökarna att skapa sin egen rutt.
– Konstrundan är konstnärsdriven och vi arbetar alla ideellt, berättar Vera Zherdev. Vi som varit med från starten har haft sikte på en konstrunda som är öppen för alla. Därför är bredden stor där amatörer och professionella konstnärer och konsthantverkare samsas om besökarnas uppmärksamhet. En variation i vilka material man arbetar med och i dess uttryck är också en viktig del för upplevelsen och därför har vi inga restriktioner på hur stora eller små verk man visar på samlingsutställningen. Detta är något besökarna verkligen har uppskattat.

Äventyrslystna tar sikte mot Habo

Håkan och Jessica Hagård driver ett äventyrscenter på sin gård utanför Habo.

För de äventyrslystna som söker spänning och fysiska utmaningar ute i det fria är Hagårds Lagård i Habo ett måste. Här har familjen Hagård under de senaste åren byggt upp en äventyrspark i naturskön miljö med en utmanande höghöjdsbana, linbana med 500 meter ziplines, klättervägg, mångkamp, paintball och olika former av skytte. Hagårds lagård ligger på släktgården Julared som går tillbaka till 1600-talet, på maken Håkans sida, berättar Jessica. Själv kommer hon från Örnsköldsvik, men har bott här sen 1995.
– Vi ville inte ha egna djur, och undrade vad vi kunde göra med alla de gamla byggnaderna, och då kom vi på att det vore en kul idé att bygga upp en stor lekpark för både barn och vuxna, säger hon. Habo är ett idylliskt och fridfullt samhälle med Habo gamla träkyrka, berömd för sina trämålningar, fiske i Hökensås och lantcaféet Lustfyllt.
– Men vi saknade äventyrsaktiviteter, så där är vi ett alternativ. Till vardags arbetar Jessica med landsbygdsutveckling på Jordbruksverket, och tycker det är roligt att kunna bidra till något som kan utveckla landsbygden. Familjens fyra barn är också med och hjälper till i företaget.
– Det är förstås mycket arbete vi lägger ner på det här, men samtidigt är det så kul att kunna göra något tillsammans. De som kommer är både privatpersoner och inbokade grupper, såväl vana äventyrare som nybörjare, men det krävs att man har en viss balans och mod.
– Vi håller hårt på säkerheten så där kan man känna sig trygg. Här finns även ett café med lokalproducerad glass, och en lokal för konferens- och matsal. Det är populärt bland möhippor, svensexor, föreningar och företagsgrupper att boka in sig för en äventyrlig stund tillsammans.

 

Mullsjö lockar med orörd natur och läckra bakverk

Emma Kristensson är ansiktet utåt på Landhs konditori i Mullsjö. Konditoriet finns dock även i Habo och Bankeryd.

Den som besökt friluftskommunen Mullsjö har säkert varit på Landhs konditori som startades av de tre bröderna 1933. Sedan dess har det expanderat rejält och förutom lokalbefolkningen åker gästerna långväga, för de omtalade lunchbufféerna samt bruncherna och tårtbufféerna på helgerna. Konditoriet ligger sagolikt vackert intill Mullsjön där alla 100 sittplatserna har sjöutsikt. Är man riktigt badsugen får man lov att ta sig ett dopp från bryggan, även om det inte är någon badplats, berättar Emma Kristensson som blivit ansiktet utåt på Landhs. Hon har jobbat här sen hon slutade gymnasiet för 20 år sen, och är butiksansvarig. Landhs har på senare år även startat filialer i Bankeryd och Habo, men är mest känt i Mullsjö. Mycket har spridits genom sociala medier där Emma är flitig med att lägga ut bilder på dagens bakverk, och det märks tydligt vilken drageffekt det ger.
– Storsäljare är våra räksmörgåsar på rågbröd. Vi har även egna specialiteter som toscawienerrutor och Finessebakelse med glasscreme och jordgubbar som är en variant på våra uppskattade semlor. Budapestbakelser med banan är också populära. Utbudet är brett från det traditionella till det nyskapade och moderna.
– Vi gör allt från grunden och försöker ha ett så brett utbud som möjligt. På sommaren brukar vi anordna räkfrossa med trubadur vid några tillfällen. Mullsjö är annars känt för sin vackra och orörda natur med långa vandringsleder i Ryfors gammelskog, Sveriges äldsta golfbana och alla sjöar.
– Här är rent och fridfullt och mullsjöborna är mjukare än stadsmänniskorna, upplever Emma.

Österländsk oas i gammal gruvbygd

För den som söker exotisk avskildhet i svensk naturmiljö finns en sällsynt park och trädgårdspärla en mil söder om Askersund. Bastedalens Kinapark anlades redan på 1960-talet av Ebbe Johnson, chefredaktör på Östgöta Correspondenten, med ett stort intresse för asiatisk kultur och trädgårdskonst.

 

Sedan 1986 har den omsorgsfullt drivits av Pia Stenströmer på Bastedalens herrgård, som nu lämnat över driften och skötseln till trädgårdsarkitekten Annika Olstedt. Den vidsträckta trädgården rymmer främmande inslag både i form av växter, träd och prydnader. 

– Här finns bland annat tempelträdet Gingko, jordens äldsta träd, samt Katsura, kakträd, berättar Annika som ser fram emot att formklippa och rensa inför säsongen.
– Man kanske inte tänker på att många av växterna har sina ursprung i Asien, exempelvis pil, bambu och pioner. Det som utmärker den kinesiska trädgården är att den är förhållandevis friväxt och ett koncentrat av naturen i sig, men präglad av människans hand.

Trädgården ska ge uttryck för naturens och människans ständiga föränderlighet, vårt välmående, även åldrandet, som också har sin skönhet. Parken ligger i ett gammalt kalkstensbrott som med sina höga väggar ger perfekt inramning till de olika naturrummen. Paviljongerna på utvalda platser har fått egna poetiska namn, som ”Den spelande vindens paviljong. Här kan man för en stund sjunka ner, hämta andan och svalka sig från omvärldens hetsiga tempo. 

INGELI AALTO

Ny bok för Vätternresenären

För den som söker fler matnyttiga tips på besöksmål runt Vättern, eller har särskilda band till denna mytomspunna sjö, finns boken ”Vättern – Möten mat människor”. Det är en blandning mellan resguide och inspirations-kokbok, som i vackra fotografier gör nedslag på fyrtio väl utvalda platser runt sjön.

Det är journalisten Ivana Vukadinovic som utforskat och tillsammans med fotografen Desiré Östergren gett sig ut på en resa som väcker både sinnen och mat/lusten till liv. Genom deras personliga möten med olika människor förmedlas kunskap på ett lättsamt sätt om såväl historia och geografi som natur och kultur. Det blir en resa i fyra landskap; Östergötland, Småland, Västergötland och Närke. De stannar till på allt från slott till mer enkla, intima kaffestugor, kvarnar, kyrkor och vandrarhem. De unika miljöerna har sin egen historia som levandegörs genom människorna och maten som är den röda tråden ­ – den gröna är betoningen på ekologiskt och närodlat. Recepten får munnen att vattnas.

På Hamnpiren Glassrestaurang och bistro i Motala serveras exempelvis älgchiligryta och älgburgare, samt en annorlunda och spetsad glassmeny. Ladugård 206 i Vadstena bjuder på Fuskkockens höstsoppa, och det legendariska 50-talsfiket i Gränna serverar polkakladdkaka. Där får vi veta att varje morgon kommer ett gäng äldre herrar för att äta ”gubbmacka” med leverpastej och saltgurka eller stekt ägg och kaviar. För den som vill turista på hemmaplan är det här en bra tipsbok för att upptäcka pärlor i sin närhet som man kanske inte känt till. För hur många i Ödeshög har besökt Urnaturs häftiga skogshotell som lockar besökare från hela världen? Här bor man både naturnära och på menyn står Ulrikas mangoldbiffar. Uppgrenna Naturhus är ett mer exklusivt naturhus med glastak och medelhavsträdgård, byggt utifrån tanken om naturens läkekraft. Det görs även besök på Sveriges Rundradiomuseum i Motala, Naturum Tåkern och i den vidsträckta, trolska Tivedsskogen – eller ”hedningarnas och häxkarlarnas skog” som författaren Verner von Heidenstam kallade den.

Här och där i årets Runt Vättern kan ni ta del av några texter ur boken och på sidan 6 även ett recept.

TEXT: INGELI AALTO

Konst och fornminnen bästa tipsen i Mjölby

Ia Lindgren är en av 20 deltagare i Mjölby Konstrunda.
Hon och de andra konstnärerna visar sina alster i respektive ateljé som kan besökas enligt överenskommelse.

 

Mjölby konstrunda äger rum 17-19 augusti och samlingsutställningen med de 20 ordinarie deltagarna plus några gäster äger rum i det gamla kraftverket mitt i centrum, vackert beläget nära hembygdsparken och kvarnbyggnaderna.
– Det här är den bästa delen av Mjölby, menar konstnären Ia Lindgren. De stora höjdskillnaderna i Mjölby bäddar för vattenfallen och den gamla kvarnmiljön, runt vilken hembygdsparken växte upp. Ia Lindgren tar emot i sin ateljé som hon ritat själv.
– Det är en väldig bredd på uttrycken och teknikerna i konstrundan, och vi som deltar utvecklas tillsammans när vi träffas. De flesta konstnärerna ställer ut i sina ateljéer utöver samlingsutställningen, och dem kan man självklart besöka även andra tider på året, berättar Ia Lindgren. Hemsidan visar vad som erbjuds och där finns kontaktuppgifter till konstnärerna, så man kan bestämma tid om man vill komma och titta. Ia Lindgrens turisttips utöver hembygdsparken handlar mycket om intressanta fornlämningar: Kungshögarna och Lunds backe utanför Vallerstad. Lunds backe är en tusenårig begravningsplats med stenar uppsatta på ett sätt liknande Stonehenge i England Högbystenen tycker Ia Lindgren också är intressant. Det är en runsten som innehåller en hel släkttavla på ena sidan.