På safari med barnen runt Vättern

Ett vanligt önskemål i barnfamiljer är ju ett besök i djurpark. Som förälder händer det att man suckar lite när saken kommer på tal. Det tar minst en hel dag, det är dyrt, man ska ha matsäck med sig eller äta undermålig skräpmat efter att ha köat i en halvtimma och barnens blodsocker sjunker aldrig någonsin så snabbt som i den där kön… Men det finns alternativ! Massor, dessutom.

Runt Vättern har tagit en titt på alla de djur som kan betittas och/eller klappas i spridningsområdet. Vi börjar utanför Hjo, där Simon Althaus och hans sambo Jennie Johansson driver Bisonfarmen i Gate. Här kan man få följa med ut i hagarna och se livs levande bisonoxar, precis som de ser ut i Lucky Luke, fast pälsigare. Ja, man behöver så klart inte gå ut i hagen på egen hand utan Simon kör ut med traktorn och en vagn med sittbänkar. Det är nästan fullt i vagnen när vi skumpar iväg över kullarna. På avstånd ser man stora, bruna högar ligga på marken. När traktorn närmar sig reser de sig upp nyfiket. Simon har så klart med sig godsaker ut, det vet de. Traktorn stannar. Vi sitter alldeles stilla och tittar på de enorma djuren. En bisonoxe kan väga uppemot ett ton. Mankhöjden på gårdens största oxe, Bamse, är nästan 2 meter. Korna är lite mindre… I hagarna i Gate går det mellan 100 och 140 bisondjur, uppdelade i flera flockar. Varje år föds 30-40 kalvar, och några av dem ser vi från vagnen. En diar och håller sig nära sin mamma.

Lagom nyfikna
Tanken med safarin är att djuren ska komma nära vagnen så man får se dem ordentligt, men just idag verkar de vara så lagom nyfikna på oss besökare. Simon tar fram en lång gren med gröna löv och försöker locka dem närmare. Det vill sig inte. Vi åker vidare nerför en kulle och uppför en annan. Där står ytterligare en grupp djur. Kanske de kan tänka sig att komma tillräckligt nära? Jodå, de lockas av den gröna grenen som sticker fram mellan spjälorna i vagnens sidor. 7-åringen blir lite rädd när det stora djuret sticker fram mulen och rycker i grenarna. Trots det tittar han noga på djuret. Det har stora sjok av gammal päls hängande från sidan av bringan. Den fäller fortfarande sin vinterpäls, allt har inte fallit av ännu.

Personligheter
Simon Althaus berättar att alla djuren är personligheter. Vissa av dem är mer intresserade av folk än andra, somliga håller sig helst på avstånd. Det här är alltså amerikansk bison, som aldrig funnits i vilt tillstånd i Sverige. Det har däremot den europeiska bisonoxen, mer känd som visenten. Det är ett betydligt mindre djur som man nu i flera centraleuropeiska länder försöker återföra i det vilda. Det finns diskussioner om det även här i Sverige, men än så länge ses de bara i djurparker och hägn. Safarituren är spännande på flera sätt. Dels för att vi får se ovanliga djur på nära håll, dels för att vi får åka efter en traktor. Ibland är inte pretentionerna större! På bisonfarmen kan man också prova hur bison smakar: det finns en saloon som serverar bisonburgare och annat gott och en liten butiksdel där man kan köpa med sig en bit bisonkött hem.

Vilda västern
Vilda västern-temat fortsätter lite längre än till djuren. Man kan även bo i ”indiantält” hos Bisonfarmen i Gate. Tälten är inredda med skinnfällar och uppblåsbara sängar. Det finns även möjlighet att göra upp eld inne i tältet, röken stiger rakt upp och ut genom tältöppningen längst upp. Precis som man sett i västernfilmerna.

Runt Vättern finns många möjligheter att se på djur. Ett ställe med ett liknande koncept som Bisonfarmen i Gate är Tumbäcks gård nära Habo. Genom Habo Camping kan man där få följa med ett liknande fordon för att se på älgar. Detta kräver tystnad och ett visst tålamod, men Rob Lenting på Habo Camping försäkrar att han hittills alltid sett älg på safariturerna, och han tror han varit med på alla de senaste åren.

På Visingsö finns en alpackafarm att besöka. – Den är svår att missa, berättar Jan-Erik och Karin Eskilsby som äger djuren. Folk tvärnitar med cykel eller bil och ropar ”titta en lamaaa!!” Alpackan är, liksom laman, ett kameldjur som oftast hittas i Sydamerika men trivs utmärkt även här. I Sverige är dock alpackan mest hållen för sin fina ull, och även hos familjen Eskilsby på Visingsö finns ullprodukter. På gården kan man delta i en alpackasafari där man får information om djuren, och får vara med att mata dem. Man kan också gå på trekking med en alpacka som sällskap, eller bara hänga vid staketet och titta. – Egentligen är de väldigt försiktiga djur, men våra är väldigt trygga och en del av dem kan man klappa, försäkrar Karin Eskilsby.

Minizoo
Om älgar, alpackor och bisonoxar känns lite för stort, går det bra att titta på och även klappa t ex getter och kaniner på flera ställen, bland annat i Jönköpings Stadspark, där man har ett minizoo med barnvänliga djur i lite mindre storlek. Även i Askersund finns en liknande anläggning i anslutning till Askersunds Hembygdsgård.

Hönssläpp
Ännu mindre, men inte fullt så klappvänliga, är hönsen i Gottlösa äggbod utanför Skänninge. Varje morgon släpper Eva Danielsson ut sina 13500 höns. Varje morgon blir de lika glada åt att få komma ut och springer och flaxar mot ”skogen”, den björkdunge som ligger mellan väg 206 och hönsstallarna. Det är ett KRAV-hönseri sedan några år tillbaka och den som åker förbi kan se hönorna trippa, knixa och picka i gräset. En och annan sitter uppflugen i björkarna. Det går också bra att stanna och titta på hönorna eller köpa ägg i äggboden alldeles intill.