Österländsk oas i gammal gruvbygd

För den som söker exotisk avskildhet i svensk naturmiljö finns en sällsynt park och trädgårdspärla en mil söder om Askersund. Bastedalens Kinapark anlades redan på 1960-talet av Ebbe Johnson, chefredaktör på Östgöta Correspondenten, med ett stort intresse för asiatisk kultur och trädgårdskonst.

 

Sedan 1986 har den omsorgsfullt drivits av Pia Stenströmer på Bastedalens herrgård, som nu lämnat över driften och skötseln till trädgårdsarkitekten Annika Olstedt. Den vidsträckta trädgården rymmer främmande inslag både i form av växter, träd och prydnader. 

– Här finns bland annat tempelträdet Gingko, jordens äldsta träd, samt Katsura, kakträd, berättar Annika som ser fram emot att formklippa och rensa inför säsongen.
– Man kanske inte tänker på att många av växterna har sina ursprung i Asien, exempelvis pil, bambu och pioner. Det som utmärker den kinesiska trädgården är att den är förhållandevis friväxt och ett koncentrat av naturen i sig, men präglad av människans hand.

Trädgården ska ge uttryck för naturens och människans ständiga föränderlighet, vårt välmående, även åldrandet, som också har sin skönhet. Parken ligger i ett gammalt kalkstensbrott som med sina höga väggar ger perfekt inramning till de olika naturrummen. Paviljongerna på utvalda platser har fått egna poetiska namn, som ”Den spelande vindens paviljong. Här kan man för en stund sjunka ner, hämta andan och svalka sig från omvärldens hetsiga tempo. 

INGELI AALTO

Ny bok för Vätternresenären

För den som söker fler matnyttiga tips på besöksmål runt Vättern, eller har särskilda band till denna mytomspunna sjö, finns boken ”Vättern – Möten mat människor”. Det är en blandning mellan resguide och inspirations-kokbok, som i vackra fotografier gör nedslag på fyrtio väl utvalda platser runt sjön.

Det är journalisten Ivana Vukadinovic som utforskat och tillsammans med fotografen Desiré Östergren gett sig ut på en resa som väcker både sinnen och mat/lusten till liv. Genom deras personliga möten med olika människor förmedlas kunskap på ett lättsamt sätt om såväl historia och geografi som natur och kultur. Det blir en resa i fyra landskap; Östergötland, Småland, Västergötland och Närke. De stannar till på allt från slott till mer enkla, intima kaffestugor, kvarnar, kyrkor och vandrarhem. De unika miljöerna har sin egen historia som levandegörs genom människorna och maten som är den röda tråden ­ – den gröna är betoningen på ekologiskt och närodlat. Recepten får munnen att vattnas.

På Hamnpiren Glassrestaurang och bistro i Motala serveras exempelvis älgchiligryta och älgburgare, samt en annorlunda och spetsad glassmeny. Ladugård 206 i Vadstena bjuder på Fuskkockens höstsoppa, och det legendariska 50-talsfiket i Gränna serverar polkakladdkaka. Där får vi veta att varje morgon kommer ett gäng äldre herrar för att äta ”gubbmacka” med leverpastej och saltgurka eller stekt ägg och kaviar. För den som vill turista på hemmaplan är det här en bra tipsbok för att upptäcka pärlor i sin närhet som man kanske inte känt till. För hur många i Ödeshög har besökt Urnaturs häftiga skogshotell som lockar besökare från hela världen? Här bor man både naturnära och på menyn står Ulrikas mangoldbiffar. Uppgrenna Naturhus är ett mer exklusivt naturhus med glastak och medelhavsträdgård, byggt utifrån tanken om naturens läkekraft. Det görs även besök på Sveriges Rundradiomuseum i Motala, Naturum Tåkern och i den vidsträckta, trolska Tivedsskogen – eller ”hedningarnas och häxkarlarnas skog” som författaren Verner von Heidenstam kallade den.

Här och där i årets Runt Vättern kan ni ta del av några texter ur boken och på sidan 6 även ett recept.

TEXT: INGELI AALTO

Konst och fornminnen bästa tipsen i Mjölby

Ia Lindgren är en av 20 deltagare i Mjölby Konstrunda.
Hon och de andra konstnärerna visar sina alster i respektive ateljé som kan besökas enligt överenskommelse.

 

Mjölby konstrunda äger rum 17-19 augusti och samlingsutställningen med de 20 ordinarie deltagarna plus några gäster äger rum i det gamla kraftverket mitt i centrum, vackert beläget nära hembygdsparken och kvarnbyggnaderna.
– Det här är den bästa delen av Mjölby, menar konstnären Ia Lindgren. De stora höjdskillnaderna i Mjölby bäddar för vattenfallen och den gamla kvarnmiljön, runt vilken hembygdsparken växte upp. Ia Lindgren tar emot i sin ateljé som hon ritat själv.
– Det är en väldig bredd på uttrycken och teknikerna i konstrundan, och vi som deltar utvecklas tillsammans när vi träffas. De flesta konstnärerna ställer ut i sina ateljéer utöver samlingsutställningen, och dem kan man självklart besöka även andra tider på året, berättar Ia Lindgren. Hemsidan visar vad som erbjuds och där finns kontaktuppgifter till konstnärerna, så man kan bestämma tid om man vill komma och titta. Ia Lindgrens turisttips utöver hembygdsparken handlar mycket om intressanta fornlämningar: Kungshögarna och Lunds backe utanför Vallerstad. Lunds backe är en tusenårig begravningsplats med stenar uppsatta på ett sätt liknande Stonehenge i England Högbystenen tycker Ia Lindgren också är intressant. Det är en runsten som innehåller en hel släkttavla på ena sidan.

5 Shares

Skogen som lockar 100 000 besökare

Tivedens nationalpark vid norra Vättern lockar varje år ungefär 100 000 besökare. Där finns skogsstigar och sjöar, ja en allsidig natur. Tiveden är ett mycket större område än själva nationalparken och inrymmer även naturreservat som Fagertärn, känt för sina unika röda näckrosor.

Morgondimma över Östgötaviken, Stora Trehörningen. Tiveden klär i alla årstider!

Det är tidig julimorgon. Doften av tall och sötvatten slår emot mig, då jag kliver ur bilen vid Vitsand i Tivedens Nationalpark. Hunden ruskar otåligt på sig medan jag fumlar med kopplet. Vi ska ta en morgonpromenad till Tärnekullen. Om bara några timmar kommer Vitsand vara fylld av badgäster, men inte än. Än så länge ligger Stora Trehörningens bärnstensfärgade vatten stilla. Inga barn river upp den släta ytan då de vadar i det långgrunda, ljumma vattnet. På väg ner mot sjön passerar vi de nybyggda toaletterna och omklädningsrummen. Naturvårdsverket och länsstyrelsen har storsatsat, förutom de tillgängliga faciliteterna går ett trädäck ner till vattnet och längs en bit av stranden. Ytterligare en bred spång leder genom skogen upp mot Junker Jägares sten. Där är lätt att ta sig fram med barnvagn såväl som rullator och rullstol. Men hunden och jag har en bra mycket mer krävande promenad framför oss.

Uppskattade leder
Vi lämnar trädäcket och ljuset vid stranden bakom oss. Snart omges vi av gammelgranar och mossa. Det är svalare i skuggan av träden men där solen letar sig ner ångar mossan av dagg. Vandringslederna i nationalparken är uppskattade. 100 000 besökare trampar årligen dessa stigar och många kommer tillbaka. Den mytomspunna skogen med sina sprickdalar och flyttblock, tycks få en särskild plats i hjärtat hos folk. Jag funderar vidare, för Tiveden är också mitt hjärtas skog, men varför? Vad är det med Tiveden som sätter sig så starkt hos gästerna såväl som lokalbefolkningen?

Flyttblock som lämnats kvar av inlandsisen, skapar mäktiga och fantasieggande formationer runtom i skogen.

Milsvid utsikt
Jag väcks ur mina tankar av att vi kommer fram till Vitsandsgrottorna. För 8000 år sedan lade inlandsisen flyttblock utmed Tärnekullens brant. Ända sen dess står de staplade huller om buller på varandra och upp mellan blocken går stigen. Snart står vi ovanför flyttblocken och ser ut över Vitsandstärnarna. Jag pustar, laddar inför den fortsatta klättringen. Nästa bit är bra mycket brantare. Men väl på toppen, är utsikten över milsvid skog och sällskapet av gammeltallarnas krokiga kronor, all mödan värd. Vi sitter där på en sten, jag och hunden. Frågorna från skogen nedanför gör sig påminda. Kanske är det kontrasterna som gör det. Här hittar du allt från den vildaste naturskog, till ekängar, bruk och kulturlandskap. Det är en levande bygd med flera olika aktörer som erbjuder boende, lokal mat, hantverk, turridning, paddling, cykling, pubkvällar med musik, guideturer och viltsafaris. Tiveden är så mycket större än Nationalparken, ja oavsett hur länge du är här finns det alltid något mer att upptäcka.

113 Shares

Engelsk trädgård inspirerade


Lovorden från gästerna märks tydligt och hit kommer många stammisar, berättar Ann Hyltse som tillsammans med sin man driver Huskvarna Hotell & Vandrarhem. Paret tog över 2008 efter Anns föräldrar och startade då även hotellet i Rosendala herrgård från 1774.

Mycket arbete och omsorg har lagts ner på renovering och inredning, där både hotellet och vandrarhemmet är personligt inredda så att man ska känna sig hemma. Rummen i vandrarhemmet går i New Englandstil, hotellet har en mer romantisk prägel. Kanske med inspiration från den engelska trädgården som tidigare låg i anslutning och sträckte sig ända bort till Paviljongen vid Rumlaborg, där det på sin tid hölls litterära möten med författarsällskap, berättar Ann Hyltse.
Läget är också bra, fem minuter från Vätterstranden där man kan bada, nära småbåtshamnen och med gångavstånd till Huskvarna centrum. Husqvarnas Fabriksmuseum är vida känt, bland annat för sin samling av motorcyklar.
Många som ska till Gränna, Visingsö eller Jönköping sover över här och nära E:4an ligger Brunstorps trädgårdscafé, välkänt för sina stora fruktträdsodlingar.
Ann Hyltse trivs med sitt arbete. Det är omväxlande och hon får träffa nya människor hela tiden.
Nytt är att man satsat mer på uthyrning för konferenser, hälsoevent och yoga-kurser som hålls regelbundet.

10 Shares

Vättern omgärdas av industrihistoria

Den svenska industrins vagga sägs stå att finna i Motala. Här grundade Baltzar von Platen Motala verkstad 1822. En strategisk plats med tanke på att verkstaden skulle försörja bygget av Göta kanal med en stor mängd järndelar, verktyg, slussar och broar.

Bygget av Göta kanal i sin tur var en förutsättning för det som sedan skulle kallas industrialiseringen. Man behövde snabbare transportvägar för material som skulle bearbetas och för de färdiga produkterna. Idén om en kanal hade funnits långt innan von Platen presenterade sina tankar i ”Afhandling om canaler genom Sverige”. Redan på 1500-talet hade biskop Brask, han med lappen, haft funderingar på saken. Så man kan nog tänka sig att kanalidén hade slagit rot när von Platen 1806 presenterade sin avhandling för kung Gustav IV Adolf. Kungen sa ja till projektet ett par år senare och 1810 satte man spaden i jorden. Men industrihistorien är långt äldre än så, 600 år närmare bestämt. Vattenkraft, stora skogar, malmförekomster och transportmöjligheter på Vättern gjorde trakten attraktiv för framställning av allt från bl a mjöl och tändstickor till stål, båtar och lokomotiv. Bland de första etableringarna är vad som kom att bli Forsviks bruk. Här, vid gården Forsvik, där sjön Viken rinner ut i Bottensjön och Vättern, fanns redan i början av 1400-talet en mjölkvarn. Gården skänktes till Vadstena kloster som anlade en sågkvarn och en hammarsmedja. Vattensågen i Forsvik är landets första kända sågverk som finns omnämnt i skrift. I Forsviks vattensåg sågades brädor till klosterbygget i Vadstena. Klostret anlägger tidigt även en hammarsmedja. Vid reformationen 1527 och klostrets upplösande övergick Forsvik till Kronan. Trä som sågades i Forsvik fraktades till slottet i Vadstena som Gustav Vasa börjat bygga. Idag är Forsviks bruk ett välbesökt museum med historiska byggnader, spännande utställningar, en bruksjärnväg och dessutom allt vad besökaren behöver i form av förplägnad.

En av få bevarade hyttor
Vi reser vidare i industrihistoriens spår och hittar en bit norrut längs Vätterns västra strand en av landets få bevarade hyttanläggningar, Igelbäckens masugn, belägen endast några tiotal meter från riksväg 49. Den ursprungliga hyttan byggdes 1696 och var en av många hundra hyttor i trakten som drog nytta av malmförekomster och skog som milades till kol, den viktigaste ingrediensen för att omvandla malm till tackjärn. Den nuvarande hyttan från början av 1800-talet drevs ända fram till 1923.

Gruvhistoria
Vi ställer färden vidare norrut, förbi Askersund och vidare till Zinkgruvan, kanske mest känd som stor producent av zink- och kopparmalm. Den nuvarande brytningen ner till över 1300 meters djup är kanske inte sommarturistens mål. Det är däremot ursprunget till dagens gruvbrytning, och då backar vi återigen till medeltiden. Redan på 1200-talet bröts järnmalm i flera gruvor i området nordost om Vättern. Under ett antal år under 1300-talet första hälft ägde den heliga Birgitta Garpa, Västerby, Åmme och Nyhytte gruvor som hon ärvde av sin far Birger Persson. Efter ett antal ägarbyten och utveckling av brytningen genom århundradena så är vi framme vid 1863 då Alfred Nobel provspränger i Knalla gruva. Och det är just här du hittar det intressanta besöksmålet, Zinkgruvans museum. Ett museum som på många sätt är levande med guidning såväl ovan som under jord. Sedan ett par år tillbaka har du möjlighet att följa med erfarna bergsmän 200 meter ner.

Motala Verkstad
Återigen på väg, nu söderut och till Motala och den verkliga industrialismens barndom. Även här träffar vi på ett fortfarande framgångsrikt högteknologiskt industriföretag med samma namn som det Baltzar von Planen lade grunden till – Motala Verkstad. Men det är inte hit en semestrande besökare söker sig, utan till Motala Industrimuseum på platsen invid Göta kanal där verksamheten startade. Här kan mängder av föremål från byggstarten av Göta kanal till dagens produktion beskådas och beundras. Carlsundsloket från 1862, ett av hittills 1300 byggda lok, varav 700 var ånglok. Ett annat exempel är en sjöångmaskin från 1915 som i fartyget Lancheron skulle ha levererats till St Petersburg. Världskrig och revolution kom i vägen så båt och maskin blev kvar i Motala.

Stenbrytning
Kalksten har brutits i trakterna norr om Omberg sedan medeltiden. Stenen har använts som byggnadsmaterial till såväl Alvastra kloster som Göta kanal och inte minst Karlsborgs fästning. Kalkstensbrytningen fortgår alltjämnt i Borghamn där två stenindustrier bryter och förädlar stenen till byggnadsmaterial, främst golv, trappor, bänkskivor mm. Borghamn, som förutom stenbrytningen har fungerat som fiskehamn, är väl värt ett besök, men letar du efter ett stenmuseum så finns det faktiskt ett sådant vid Örberga kyrka strax söder om Vadstena.

Husqvarna i Huskvarna
För att hitta nästa mål i jakten på spännande industrihistoria bär det söderut, till Huskvarna, en ort som kan sägas vara hopväxt med Jönköping. Att räkna upp alla produkter som tillverkats under varumärket Husqvarna skulle bli en diger lista. Här sträcker sig historien ända tillbaka till 1620 då Jönköpings Gevärsfaktori bildades. Det var efter ett beslut av Gustaf II Adolf, som låg i krig med flera länder. När han blev kung ärvde han tre krig och senare kom han att delta i flera andra. Detta betydde att man behövde säkerställa vapentillverkningen i landet och därmed beslutades om fem så kallade faktorier, varav Jönköping var ett. Så småningom flyttade Jönköpings Gevärsfaktori till Huskvarna för att kunna dra nytta av Huskvarnaåns fall och uppgick så småningom i det som idag är Husqvarna. För många är säkert namnet Husqvarna förknippat med vapen. Andra tänker kanske mer på symaskiner, motorcyklar, motorsågar… Som sagt, listan av saker som tillverkats under varumärket kan göras lång och Husqvarnas produktion och betydelse för Sverige åskådliggörs på allra bästa sätt vid Husqvarna Museum som drivs av Huskvarna Hembygdsförening med stöd från Husqvarna AB. Samlingarna är kompletta med många intressanta överraskningar som försöket att på 1960-talet lansera en varmkorvautomat med mikrovågseknik. Och så var detta med stavningen. Namnet Husqvarna kommer från den kvarn vid fallet som redan år 1528 benämndes ‘Husquernen’, Husets kvarn. Modernt språkbruk ändrade ortens namn till Huskvarna medan bolaget Husqvarna behållit den äldre stavningsformen.

Stickan som erövrade världen
Att göra upp eld har varit livsnödvändigt för människan. Flinta, stål och fnöske ersattes i början av 1800-talet med fosfortändstickan, en i många stycken livsfarlig uppfinning. Stickorna kunde slå eld enbart av kontakten mellan två stickor. Detta vållade otaliga tillbud och olyckor. Allvarligast var dock att stickorna innehöll giftig gul fosfor. Så denna typ av tändstickor förbjöds av allt fler länder. Detta triggade en svensk forskare, Gustaf Erik Pasch som uppfann säkerhetständstickan ”tända endast mot lådans plån”. Pasch fick patent men lyckades inte med kommersialiseringen. Det gjorde istället jönköpingsbördige Johan Edvard Lundström som startade Jönköpings Tändsticksfabrik. Experimenten med stickor och plån tog sin tid, men på världsutställningen i Paris 1855 visade sig stickan fungera och väckte stort intresse. Detta är endast ett axplock ur historien bakom denna svenska succéprodukt. Du vill naturligtvis veta mer och besöker då världens enda tändsticksmuseum som finns i Jönköping. I tändsticksfabrikens originalbyggnad från 1848 levandegörs säkerhetständstickans historia.

Den enda kvarvarande tändsticksfabriken
Ett stycke norrut, väster om Vättern och ett stycke inåt landet, i Tidaholm, hittar vi mer tändstickshistoria, och faktiskt, Sveriges enda kvarvarande tändsticksfabrik som ägs av Swedish Match. Om hur det kom sig att Ivar Kreuger i slutet av 1920-talet kontrollerade 72 procent av världens tändsticksproduktion och hur historien utvecklade sig efter det, ja det får du som besöker Tidaholms museum veta mer om. Och hur det kom sig att det i Tidaholm också mellan åren 1903 och 1934 tillverkades 1000 fordon, bilar och lastbilar vid Tidaholms Bruk. Även efter den perioden tillverkades en del fordon här, mest av specialtyp, som brandbilar och pansarbilar, då under namnet Tidaholmsverken.

16 Shares

Nya smaker hos Polkaprinsen

Gränna är synonymt med Polkagrisstaden och Catrin Kvist, delägare av godisbutiken Polkaprinsen utnämndes i år till Årets företagare av den lokala näringslivsföreningen. Hon får priset bland annat för sitt aktiva arbete i föreningen men också för att hon fått fart på det egna företaget. Det var i samband med att Catrin träffade sambon och grännabon Stefan Fransson 2013 – samma år som han vann Polkagris-VM, som hon fick sadla om och börja arbeta på heltid i polkagrisbranschen. Hon och Stefan, som då kunde titulera sig världsmästare i polkagrisbakning, startade 2016 Polkaprinsen centralt i Gränna. Stefan är uppväxt i branschen och driver dessutom godisfabriken Franssons konfektyrer som startades 1965 av hans far Alf, som var en profil i Gränna. Alf började tidigt på 1970-talet med att visa polkagrisbakning för kunderna i butiken och 1989 satte han rekord med att baka världens längsta polkagris. Idag är det fullt upp med tillverkning på båda företagen, och sortimentet är klassiskt standardsortiment med salta paddor, skumgelébananer och hårda karameller, samt experimenterande med nyare smaksättningar som chili i olika styrka och ständigt nya smaker, i år Salty Caramel, Ananaskokos och Red Pig. Men endast den klassiska rödvita får kallas polkagris, de andra är karamellstänger. Vad är det bästa med Gränna?

– Alla härliga människor man lärt känna, att staden är så välbevarad och traditionerna är viktiga. För oss innebär sommaren arbete, men också fiske på Vättern och samvaro med vänner.

19 Shares

Självförsörjande på ekogård

David Appelgren.

Omberg är ett av landets mest välbesökta naturområden med en stor ekopark och de vidsträckta bokskogarna är naturreservat. Vid foten av berget ligger Ombergs ekogård och här lever David och Liga Appelgren som de lär. För tre år sen flyttade paret hit.
– Vi var på jakt efter en plats där vi kunde börja odla och leva självförsörjande. Jorden kring Omberg är mycket bördig och här finns många, även storskaliga ekojordbruk, berättar David Appelgren som tror det beror på en ökad kunskap kring gamla traditioner och naturliga kretslopp. På tre år har det hänt mycket. David är den första i landet som lyckats med quinoaodling. Som ordförande i Svenska Hampaförbundet har han också fullt upp med att hålla föreläsningar och kursdagar om hur man tar tillvara även denna gamla kultur- och nyttoväxt, som är en supergröda när det gäller sin mångsidighet och sitt höga näringsinnehåll. Sedan några år arbetar David aktivt för att främja svenskt mathantverk. Han propagerar för att ta tillvara svenska råvaror och vill höja nivån på maten genom att sprida kunskap kring kvalitet och matfusk.
– 90 procent av äppelskördarna i våra trädgårdar ruttnar bort. Så är det inte i Lettland som Liga kommer ifrån eller i Tyskland och Schweiz, där speciellt den äldre generationen lärt sig ta tillvara och konservera. Tillsammans har David och Liga experimenterat fram egna produkter som de sålt med framgång, som hampasmör o hampabiffar och nordisk hummus på ramslök och lokalodlade gula ärter, smaksatt med egenjäst äppelcidervinäger. På våren är det tid att tappa björkarna på sav och då gör de syrad björksav. För att engagera lokalbefolkningen anordnas vandringar där man får lära sig ta tillvara vilda växter. Hyllorna i gårdsbutiken töms snabbt, men de vill inte anställa fler personer.
– Vi tror på småskalighet för det vi gör ska präglas av omsorg och kärlek. I dagsläget får man kontakta oss via facebooksidan om man vill komma på besök, är intresserad av någon produkt eller vill veta mer om oss och vår verksamhet.

143 Shares

Fiske en central del av Vätternlivet

Med 25 000 betalande kunder om året är Carléns Fisk & Vätterkräftor ett givet utflyktsmål i Habo kommun. – Här finns något för alla smaker, säger vd:n Maria Carlén.

När Maria Carlén halar fram nyckelknippan, öppnar dörren till sin arbetsplats och slänger ett snabbt ögonkast mot klockan bakom frysdisken pekar den lilla visaren på fyra. Några minuter senare påbörjar hon dagens åtaganden: att röka fisk, fylla på med nya såser i hyllorna, testa en sillsort, fylla på med is och svabba butiksgolvet står högst upp på att göra-listan. Men Maria Carlén har inga problem med att kliva upp tidigt på morgonen.
– Jobbet är en passion. Att få se och möta alla nöjda kunder är en ynnest, säger hon. Ett par kilometer härifrån, i Habo, återfinns landets kanske mest särpräglade träkyrka som varje år lockar cirka 25 000 besökare. Men frågan är om inte Carléns Fisk & Vätterkräftor är ett minst lika stort utflyktsmål.
– Kollar jag på våra kvitton så kan jag i alla fall konstatera att vi har 25 000 betalande kunder, säger Maria med ett plirande leende. År 2001 träffade hon mannen som skulle bli hennes make, yrkesfiskaren Anders Carlén. Samma år klev hon i den verksamhet som han startat fem år tidigare.
– Många yrkesfiskare är på sjön hela tiden och har svårt att hinna med att driva och utveckla den verksamhet som sker på land. Vi brukar säga att Anders fiskar och jag sköter resten, säger Maria.

Fullt upp med ”resten”
I ”resten” ingår allt från att röka fisk, koka skaldjur, ansvara för inköp, tömma sopor, planera strategier för de kommande åren och att göra goda anrättningar med Vätterns fiskar och skaldjur som bas.
– Nog har jag att göra. Men jag räknar aldrig hur många timmar jag jobbar. Det är för roligt för att tänka i sådana banor, säger Maria. Hennes man Anders är en av knappt 20 yrkesfiskare vid Vättern. Från sin bas i Svedåns hamn ger han sig i princip varje dag, året runt, ut med sin tolv meter långa båt i hopp om att fånga fisk i det allmänna vattnet.
– Vissa dagar är det ingenting i näten och när det blåser kan han inte ens komma ut på sjön. Men vanligtvis har vi fiskelyckan med oss, säger Maria.
– Det märks att Vätternfisk är populär och att många tar långa omvägar för att hitta sina närfiskade favoriter. Rödingen är kanske mest eftertraktad. Men vi har också öring, abborre, gös och gädda. Totalt finns det 32 fiskarter i Vättern. Volymmässigt är dock signalkräftan allra störst. – Vi började koka kräftor 2001 och har med tiden blivit specialister på det. På somrarna får vi ofta besök av stockholmare som packar bagageutrymmena fulla med kräftor inpackade i frigolitlådor, berättar Maria. Företagets gissel, konstaterar hon, är att hitta den perfekta dillen.
– Som tur är samarbetar vi med lantbrukare i Skåne och Vadstena som levererar till oss. Vi behöver riktigt fin dill för att kunna koka kräftorna på vårt sätt. Identiteten för våra varor, att de smakar på ett speciellt sätt, är jätteviktig.

Något för alla
Vid sidan av fisk och skaldjur kan besökarna också köpa saker som passar fint ihop med fisk och butikens koncept.
– Vi ska inte vara en diversehandel på landet utan ett besöksmål för fisk och delikatesser. De som kommer hit gör det ofta inför en finare middag och är måna om att tillställningen ska bli lyckad. Då vill man ha tips och idéer på vad som bidrar till en komplett måltidsupplevelse. I hyllorna och över disk återfinns därför allt från kryddor, rapsoljor med dillsmak och kex till bröd, grönsaker och andra tillbehör som man kan behöva till sin fisk.
– Här finns något för alla. Jag vågar säga att vi har 100 procents köpfrekvens, avslutar Maria Carlén.

Vill utveckla
En annan person som propagerar för fisket i Vättern är Jonny Ståhl, ordförande för Vätterns Fiskareförbund; yrkesfiskarnas organisation.
– Jag vill se en utvecklad besöksnäring i samarbete med fisket och skulle vilja se att det utvecklas fler produkter med fisk från Vättern. Fish and chips på lake är en produkt som jag tror mycket på. Vi har väldigt gott om lake i sjön och den behöver också fiskas för att hålla en bra balans med övriga arter i sjön. Sedan två år tillbaka driver Jonny en uppskattad fiskbod vid Ödeshögs torg. Ambitionen är att tillhandahålla närfiskad fisk som exempelvis gädda, gös, abborre samt sik, öring och röding från Vättern.
– Vi vill ge möjlighet för alla att kunna köpa dessa fiskar till ett bra pris och att fisken ska vara färsk. Ofta är fisken fångad på morgonen och finns i butiken när vi öppnar.  I fiskboden återfinns också ett brett sortiment av rökt fisk från Sjöarps rökeri samt från Vägga rökeri.
– Sjöarp röker den Vätterfisk som vi har i butiken. Vi har även kvalitetssill, honung från egen biodling samt korv tillverkad av viltkött. Under säsong finns dessutom kokta Vätternkräftor. Det finns möjlighet för den som önskar att sitta ner och äta en lunchtallrik med rökt lax och potatissallad som man även kan få som take away, säger Jonny. En annan del i hans verksamhet är fiskevård där han hyr ut och säljer redskap för fiskevård.
– Det rör sig om speciella bottengarn som används för att fånga mört och braxen i sjöar där vitfisken blivit för talrik. Jag tar upp beställningar på hösten och tillverkar sedan redskap under vinterhalvåret. I mån av tid hjälper jag även till med att sätta ut redskapen men sedan får kunden sköta fisket i egen regi.

Ensidigt fiske hotar
I en intervju med Corren ifjol konstaterade Jonny att fisket i Vättern har blivit för ensidigt inriktat på vissa arter som lax och röding. Han vill att sikfisket ska komma igång igen.
– Siken har en stor potential för besöksnäringen. Det finns gott om sik i sjön som behöver fiskas då den är med och konkurrerar om födan för övriga arter, däribland rödingen. Rökt sik är verklig sommarmat och passar bra både på smörgås, en knäckebrödsskiva eller tillsammans med kokt potatis eller potatissallad. När en besökare kommer till någon av hamnarna runt Vättern vill man gärna ha något att äta på plats, Gärna mat som är speciell för Vättern – och då har siken en given plats.

Text: Henrik Lenngren
Foto: LQ Pictures

Här finns fisk och skaldjur: 
Carléns Fisk & Vätterkräftor. Info: carlensfisk.se
Zeth Rylander. Info: vildvatterfisk.se/producenter/zeth-rylander
Hjo-Sik. Info: hjosik.se
Gustavssons fisk och kräftor. Info: vildvatterfisk.se/producenter/gustavssons-fisk-och-kraftor
Klangahamns fiskeläger. Info: klangahamn.n.nu
Fiskboa Motala. Info: facebook.com/FiskeboaMotala/?locale2=sv_SE
Borghamns Kiosk & Fisk. Info: borghamnskiosk.se
Fiskboden i Ödeshög. Info: facebook.com/fiskbodeniodeshog
Bengtsgården Visingsö. Info: bengtsgarden.se/fiskboden-gardsbutik-restaurang.html
Gränna rökeri & Fiskelyckan. Info: grannarokeri.se
Saluhallen Vätterfisk. Info: vatterfisk.se/galleri

13 Shares

Ångbåt pryder hamnen

Upptäck Hjo från sjösidan i sommar. Följ med på en tur ombord på ångaren Trafik – ångbåten från 1892 som ”still is going strong”.

Ångbåten S/S Trafik i Hjo är K-märkt av Sjöhistoriska museet och betecknas ha ”synnerligt stort kulturhistoriskt värde”. Båten är från 1892, räddades från att skrotas 1972 och finns sen 1977 i Hjo hamn där den går med regelbundna turer sommartid. En av dem som varit med från starten av det ideella arbetet bakom är Anders Svenson. Närheten till vattnet och hamnen var förutsättningen för att han skulle flytta hit från Göteborg. På köpet fick han engagemanget för S/S Trafik som idag upptar en stor del av hans lediga tid. Sällskapet S/S Trafiks vänner är ständigt på jakt efter intresserade som vill vara med och såväl vårda som trafikera fartyget.
– Vi är en kärntrupp på 15 personer som arbetar med allt från underhåll till förberedelser och drift. På sommaren är det totalt 30-40 personer som hjälper till. Turerna går till Hästholmen, Vadstena och Visingsö. Det anordnas ett par turer med ångbåtsjazz, och dem som önskar kan också hyra fartyget för en resa på sjön. Trafik tar upp till 150 personer ombord som kan vistas i de fyra olika salongerna med sekelskiftesinredning i plysch, mahogny och mässing. Här finns även café- och souvenirförsäljning.
– Det krävs en hel del arbete med att lassa in all kol som går åt, 200 kilo i timmen, berättar Anders Svensson. Hjo är en populär och välbesökt sommarstad, känd för sin välbevarade medeltida stadskärna och gamla trävillor från 1700-1800-talet. Här är vackert att promenera i den vidsträckta Stadsparken, där Societetshuset idag hyser ett experimentmuseum. Många söker sig förstås till hamnen där man kan äta vättersik och röding eller njuta på något av de berömda glasscaféerna. Här finns också en hantverkstradition med många konsthantverkare och konstnärer som har sina ateljéer öppna.

27 Shares