Forsviks bruk en kulturhistorisk pärla

Under de årliga Forsviksdagarna brukar området vimla av besökare.
Bruksmiljön är numera klassad som byggnadsminne och besöks årligen av cirka 30 000 personer.

Den lilla orten Forsvik i Karlsborgs kommun nära Göta kanal är en natur- och kulturhistorisk pärla. Här finns Sveriges äldsta kända industriella plats – Forsviks bruk med en samlad bruksmiljö såsom den såg ut i början av 1900-talet. Idag klassad som byggnadsminne, med runt 30 000 besökare årligen. Här arbetar Maria Lindevall sedan 2000 som receptionist, guide och med utställningsverksamhet. Maria berättar hur hela Forsvik lever upp på sommaren.
– Det är helheten i den vackra miljön, där vi genom en rad aktiviteter och evenemang både vill levandegöra historien och ge besökarna trevliga upplevelser. Bruket lades ner 1977 och byggnaderna började förfalla, men i början av 1980-talet insåg man värdet av miljön och startade stora renoveringsarbeten. Totalt är det tolv renoverade byggnader som visar både produktion och hur man levde i samhället kring bruket och boendemiljön med arbetarbostäder.
– Tidigare har det mest varit fokus på den tekniska processen, men i samband med 600-årsjubileet 2010 och sedan i utställningen ”Kvinnornas berättelser” har vi valt att lyfta fram kvinnorna och deras betydelse som varit bortglömd. Det fanns många kvinnliga brukspatroner som verkade i det dolda. Här var det Elisabet Cronström som styrde bruket i 40 år. Hon var målmedveten, rik och änka, vilket på den tiden var förutsättningen. Nytt för i år är utställningen av det stora järngjuteriet. Den visar alla aspekter av arbetet i ett gjuteri från arbetsmiljön till gjutprocessen, avslutar Maria Lindevall.

0 Shares

Konstrunda med växtvärk

De senaste tre åren har Södra Vätterbygdens konstrunda haft växtvärk med en snabbt expanderande organisation. Nu börjar arbetet falla på plats och den välbehövliga muskelvilan med en uppbyggd struktur har satt konstrundan på kartan.

2017 års arbetsgrupp. Från vänster: Natasha Nichols, Elisabeth Glandberger, Sara Magnusson, Jenny Söderlund, Björn Skallström, Martina Trygg, Anders Andersson, Mattias Hattimas Mogensen, Marie Hertzberg, Sören Nordenström och Vera Zherdev.

 

– Det känns underbart att vi nu tredje året i rad kan arrangera konstrundan, säger Vera Zherdev, sekreterare för Södra Vätterbygdens konstrunda. Intresset är stort och veckan innan anmälningstiden gått ut var vi fulltecknade med ett gäng reserver på kö. Många konstnärer återkommer från tidigare år, berättar Vera Zherdev, men det tillkommer också en hel del nya. De flesta utställarna är lokala konstnärer och konsthantverkare, men vi har också hitresta från stora delar av landet. Målet har hela tiden varit att engagera det lokala konstlivet för att visa på den mångfald som finns. Upptagningsområdet är stort och det blir svårt för besökarna att se allt. Tanken är att man får sålla och besöka olika delar av konstrundan från år till år. Samlingsutställningen, foldern och appen ska ge en överblick för besökarna att skapa sin egen rutt.
– Konstrundan är konstnärsdriven och vi arbetar alla ideellt, berättar Vera Zherdev. Vi som varit med från starten har haft sikte på en konstrunda som är öppen för alla. Därför är bredden stor där amatörer och professionella konstnärer och konsthantverkare samsas om besökarnas uppmärksamhet. En variation i vilka material man arbetar med och i dess uttryck är också en viktig del för upplevelsen och därför har vi inga restriktioner på hur stora eller små verk man visar på samlingsutställningen. Detta är något besökarna verkligen har uppskattat.

111 Shares

Äventyrslystna tar sikte mot Habo

Håkan och Jessica Hagård driver ett äventyrscenter på sin gård utanför Habo.

För de äventyrslystna som söker spänning och fysiska utmaningar ute i det fria är Hagårds Lagård i Habo ett måste. Här har familjen Hagård under de senaste åren byggt upp en äventyrspark i naturskön miljö med en utmanande höghöjdsbana, linbana med 500 meter ziplines, klättervägg, mångkamp, paintball och olika former av skytte. Hagårds lagård ligger på släktgården Julared som går tillbaka till 1600-talet, på maken Håkans sida, berättar Jessica. Själv kommer hon från Örnsköldsvik, men har bott här sen 1995.
– Vi ville inte ha egna djur, och undrade vad vi kunde göra med alla de gamla byggnaderna, och då kom vi på att det vore en kul idé att bygga upp en stor lekpark för både barn och vuxna, säger hon. Habo är ett idylliskt och fridfullt samhälle med Habo gamla träkyrka, berömd för sina trämålningar, fiske i Hökensås och lantcaféet Lustfyllt.
– Men vi saknade äventyrsaktiviteter, så där är vi ett alternativ. Till vardags arbetar Jessica med landsbygdsutveckling på Jordbruksverket, och tycker det är roligt att kunna bidra till något som kan utveckla landsbygden. Familjens fyra barn är också med och hjälper till i företaget.
– Det är förstås mycket arbete vi lägger ner på det här, men samtidigt är det så kul att kunna göra något tillsammans. De som kommer är både privatpersoner och inbokade grupper, såväl vana äventyrare som nybörjare, men det krävs att man har en viss balans och mod.
– Vi håller hårt på säkerheten så där kan man känna sig trygg. Här finns även ett café med lokalproducerad glass, och en lokal för konferens- och matsal. Det är populärt bland möhippor, svensexor, föreningar och företagsgrupper att boka in sig för en äventyrlig stund tillsammans.

 

5 Shares

Mullsjö lockar med orörd natur och läckra bakverk

Emma Kristensson är ansiktet utåt på Landhs konditori i Mullsjö. Konditoriet finns dock även i Habo och Bankeryd.

Den som besökt friluftskommunen Mullsjö har säkert varit på Landhs konditori som startades av de tre bröderna 1933. Sedan dess har det expanderat rejält och förutom lokalbefolkningen åker gästerna långväga, för de omtalade lunchbufféerna samt bruncherna och tårtbufféerna på helgerna. Konditoriet ligger sagolikt vackert intill Mullsjön där alla 100 sittplatserna har sjöutsikt. Är man riktigt badsugen får man lov att ta sig ett dopp från bryggan, även om det inte är någon badplats, berättar Emma Kristensson som blivit ansiktet utåt på Landhs. Hon har jobbat här sen hon slutade gymnasiet för 20 år sen, och är butiksansvarig. Landhs har på senare år även startat filialer i Bankeryd och Habo, men är mest känt i Mullsjö. Mycket har spridits genom sociala medier där Emma är flitig med att lägga ut bilder på dagens bakverk, och det märks tydligt vilken drageffekt det ger.
– Storsäljare är våra räksmörgåsar på rågbröd. Vi har även egna specialiteter som toscawienerrutor och Finessebakelse med glasscreme och jordgubbar som är en variant på våra uppskattade semlor. Budapestbakelser med banan är också populära. Utbudet är brett från det traditionella till det nyskapade och moderna.
– Vi gör allt från grunden och försöker ha ett så brett utbud som möjligt. På sommaren brukar vi anordna räkfrossa med trubadur vid några tillfällen. Mullsjö är annars känt för sin vackra och orörda natur med långa vandringsleder i Ryfors gammelskog, Sveriges äldsta golfbana och alla sjöar.
– Här är rent och fridfullt och mullsjöborna är mjukare än stadsmänniskorna, upplever Emma.

13 Shares

Österländsk oas i gammal gruvbygd

För den som söker exotisk avskildhet i svensk naturmiljö finns en sällsynt park och trädgårdspärla en mil söder om Askersund. Bastedalens Kinapark anlades redan på 1960-talet av Ebbe Johnson, chefredaktör på Östgöta Correspondenten, med ett stort intresse för asiatisk kultur och trädgårdskonst.

 

Sedan 1986 har den omsorgsfullt drivits av Pia Stenströmer på Bastedalens herrgård, som nu lämnat över driften och skötseln till trädgårdsarkitekten Annika Olstedt. Den vidsträckta trädgården rymmer främmande inslag både i form av växter, träd och prydnader. 

– Här finns bland annat tempelträdet Gingko, jordens äldsta träd, samt Katsura, kakträd, berättar Annika som ser fram emot att formklippa och rensa inför säsongen.
– Man kanske inte tänker på att många av växterna har sina ursprung i Asien, exempelvis pil, bambu och pioner. Det som utmärker den kinesiska trädgården är att den är förhållandevis friväxt och ett koncentrat av naturen i sig, men präglad av människans hand.

Trädgården ska ge uttryck för naturens och människans ständiga föränderlighet, vårt välmående, även åldrandet, som också har sin skönhet. Parken ligger i ett gammalt kalkstensbrott som med sina höga väggar ger perfekt inramning till de olika naturrummen. Paviljongerna på utvalda platser har fått egna poetiska namn, som ”Den spelande vindens paviljong. Här kan man för en stund sjunka ner, hämta andan och svalka sig från omvärldens hetsiga tempo. 

INGELI AALTO

31 Shares

Ny bok för Vätternresenären

För den som söker fler matnyttiga tips på besöksmål runt Vättern, eller har särskilda band till denna mytomspunna sjö, finns boken ”Vättern – Möten mat människor”. Det är en blandning mellan resguide och inspirations-kokbok, som i vackra fotografier gör nedslag på fyrtio väl utvalda platser runt sjön.

Det är journalisten Ivana Vukadinovic som utforskat och tillsammans med fotografen Desiré Östergren gett sig ut på en resa som väcker både sinnen och mat/lusten till liv. Genom deras personliga möten med olika människor förmedlas kunskap på ett lättsamt sätt om såväl historia och geografi som natur och kultur. Det blir en resa i fyra landskap; Östergötland, Småland, Västergötland och Närke. De stannar till på allt från slott till mer enkla, intima kaffestugor, kvarnar, kyrkor och vandrarhem. De unika miljöerna har sin egen historia som levandegörs genom människorna och maten som är den röda tråden ­ – den gröna är betoningen på ekologiskt och närodlat. Recepten får munnen att vattnas.

På Hamnpiren Glassrestaurang och bistro i Motala serveras exempelvis älgchiligryta och älgburgare, samt en annorlunda och spetsad glassmeny. Ladugård 206 i Vadstena bjuder på Fuskkockens höstsoppa, och det legendariska 50-talsfiket i Gränna serverar polkakladdkaka. Där får vi veta att varje morgon kommer ett gäng äldre herrar för att äta ”gubbmacka” med leverpastej och saltgurka eller stekt ägg och kaviar. För den som vill turista på hemmaplan är det här en bra tipsbok för att upptäcka pärlor i sin närhet som man kanske inte känt till. För hur många i Ödeshög har besökt Urnaturs häftiga skogshotell som lockar besökare från hela världen? Här bor man både naturnära och på menyn står Ulrikas mangoldbiffar. Uppgrenna Naturhus är ett mer exklusivt naturhus med glastak och medelhavsträdgård, byggt utifrån tanken om naturens läkekraft. Det görs även besök på Sveriges Rundradiomuseum i Motala, Naturum Tåkern och i den vidsträckta, trolska Tivedsskogen – eller ”hedningarnas och häxkarlarnas skog” som författaren Verner von Heidenstam kallade den.

Här och där i årets Runt Vättern kan ni ta del av några texter ur boken och på sidan 6 även ett recept.

TEXT: INGELI AALTO

20 Shares

Konst och fornminnen bästa tipsen i Mjölby

Ia Lindgren är en av 20 deltagare i Mjölby Konstrunda.
Hon och de andra konstnärerna visar sina alster i respektive ateljé som kan besökas enligt överenskommelse.

 

Mjölby konstrunda äger rum 17-19 augusti och samlingsutställningen med de 20 ordinarie deltagarna plus några gäster äger rum i det gamla kraftverket mitt i centrum, vackert beläget nära hembygdsparken och kvarnbyggnaderna.
– Det här är den bästa delen av Mjölby, menar konstnären Ia Lindgren. De stora höjdskillnaderna i Mjölby bäddar för vattenfallen och den gamla kvarnmiljön, runt vilken hembygdsparken växte upp. Ia Lindgren tar emot i sin ateljé som hon ritat själv.
– Det är en väldig bredd på uttrycken och teknikerna i konstrundan, och vi som deltar utvecklas tillsammans när vi träffas. De flesta konstnärerna ställer ut i sina ateljéer utöver samlingsutställningen, och dem kan man självklart besöka även andra tider på året, berättar Ia Lindgren. Hemsidan visar vad som erbjuds och där finns kontaktuppgifter till konstnärerna, så man kan bestämma tid om man vill komma och titta. Ia Lindgrens turisttips utöver hembygdsparken handlar mycket om intressanta fornlämningar: Kungshögarna och Lunds backe utanför Vallerstad. Lunds backe är en tusenårig begravningsplats med stenar uppsatta på ett sätt liknande Stonehenge i England Högbystenen tycker Ia Lindgren också är intressant. Det är en runsten som innehåller en hel släkttavla på ena sidan.

5 Shares

Skogen som lockar 100 000 besökare

Tivedens nationalpark vid norra Vättern lockar varje år ungefär 100 000 besökare. Där finns skogsstigar och sjöar, ja en allsidig natur. Tiveden är ett mycket större område än själva nationalparken och inrymmer även naturreservat som Fagertärn, känt för sina unika röda näckrosor.

Morgondimma över Östgötaviken, Stora Trehörningen. Tiveden klär i alla årstider!

Det är tidig julimorgon. Doften av tall och sötvatten slår emot mig, då jag kliver ur bilen vid Vitsand i Tivedens Nationalpark. Hunden ruskar otåligt på sig medan jag fumlar med kopplet. Vi ska ta en morgonpromenad till Tärnekullen. Om bara några timmar kommer Vitsand vara fylld av badgäster, men inte än. Än så länge ligger Stora Trehörningens bärnstensfärgade vatten stilla. Inga barn river upp den släta ytan då de vadar i det långgrunda, ljumma vattnet. På väg ner mot sjön passerar vi de nybyggda toaletterna och omklädningsrummen. Naturvårdsverket och länsstyrelsen har storsatsat, förutom de tillgängliga faciliteterna går ett trädäck ner till vattnet och längs en bit av stranden. Ytterligare en bred spång leder genom skogen upp mot Junker Jägares sten. Där är lätt att ta sig fram med barnvagn såväl som rullator och rullstol. Men hunden och jag har en bra mycket mer krävande promenad framför oss.

Uppskattade leder
Vi lämnar trädäcket och ljuset vid stranden bakom oss. Snart omges vi av gammelgranar och mossa. Det är svalare i skuggan av träden men där solen letar sig ner ångar mossan av dagg. Vandringslederna i nationalparken är uppskattade. 100 000 besökare trampar årligen dessa stigar och många kommer tillbaka. Den mytomspunna skogen med sina sprickdalar och flyttblock, tycks få en särskild plats i hjärtat hos folk. Jag funderar vidare, för Tiveden är också mitt hjärtas skog, men varför? Vad är det med Tiveden som sätter sig så starkt hos gästerna såväl som lokalbefolkningen?

Flyttblock som lämnats kvar av inlandsisen, skapar mäktiga och fantasieggande formationer runtom i skogen.

Milsvid utsikt
Jag väcks ur mina tankar av att vi kommer fram till Vitsandsgrottorna. För 8000 år sedan lade inlandsisen flyttblock utmed Tärnekullens brant. Ända sen dess står de staplade huller om buller på varandra och upp mellan blocken går stigen. Snart står vi ovanför flyttblocken och ser ut över Vitsandstärnarna. Jag pustar, laddar inför den fortsatta klättringen. Nästa bit är bra mycket brantare. Men väl på toppen, är utsikten över milsvid skog och sällskapet av gammeltallarnas krokiga kronor, all mödan värd. Vi sitter där på en sten, jag och hunden. Frågorna från skogen nedanför gör sig påminda. Kanske är det kontrasterna som gör det. Här hittar du allt från den vildaste naturskog, till ekängar, bruk och kulturlandskap. Det är en levande bygd med flera olika aktörer som erbjuder boende, lokal mat, hantverk, turridning, paddling, cykling, pubkvällar med musik, guideturer och viltsafaris. Tiveden är så mycket större än Nationalparken, ja oavsett hur länge du är här finns det alltid något mer att upptäcka.

114 Shares

Engelsk trädgård inspirerade


Lovorden från gästerna märks tydligt och hit kommer många stammisar, berättar Ann Hyltse som tillsammans med sin man driver Huskvarna Hotell & Vandrarhem. Paret tog över 2008 efter Anns föräldrar och startade då även hotellet i Rosendala herrgård från 1774.

Mycket arbete och omsorg har lagts ner på renovering och inredning, där både hotellet och vandrarhemmet är personligt inredda så att man ska känna sig hemma. Rummen i vandrarhemmet går i New Englandstil, hotellet har en mer romantisk prägel. Kanske med inspiration från den engelska trädgården som tidigare låg i anslutning och sträckte sig ända bort till Paviljongen vid Rumlaborg, där det på sin tid hölls litterära möten med författarsällskap, berättar Ann Hyltse.
Läget är också bra, fem minuter från Vätterstranden där man kan bada, nära småbåtshamnen och med gångavstånd till Huskvarna centrum. Husqvarnas Fabriksmuseum är vida känt, bland annat för sin samling av motorcyklar.
Många som ska till Gränna, Visingsö eller Jönköping sover över här och nära E:4an ligger Brunstorps trädgårdscafé, välkänt för sina stora fruktträdsodlingar.
Ann Hyltse trivs med sitt arbete. Det är omväxlande och hon får träffa nya människor hela tiden.
Nytt är att man satsat mer på uthyrning för konferenser, hälsoevent och yoga-kurser som hålls regelbundet.

10 Shares

Vättern omgärdas av industrihistoria

Den svenska industrins vagga sägs stå att finna i Motala. Här grundade Baltzar von Platen Motala verkstad 1822. En strategisk plats med tanke på att verkstaden skulle försörja bygget av Göta kanal med en stor mängd järndelar, verktyg, slussar och broar.

Bygget av Göta kanal i sin tur var en förutsättning för det som sedan skulle kallas industrialiseringen. Man behövde snabbare transportvägar för material som skulle bearbetas och för de färdiga produkterna. Idén om en kanal hade funnits långt innan von Platen presenterade sina tankar i ”Afhandling om canaler genom Sverige”. Redan på 1500-talet hade biskop Brask, han med lappen, haft funderingar på saken. Så man kan nog tänka sig att kanalidén hade slagit rot när von Platen 1806 presenterade sin avhandling för kung Gustav IV Adolf. Kungen sa ja till projektet ett par år senare och 1810 satte man spaden i jorden. Men industrihistorien är långt äldre än så, 600 år närmare bestämt. Vattenkraft, stora skogar, malmförekomster och transportmöjligheter på Vättern gjorde trakten attraktiv för framställning av allt från bl a mjöl och tändstickor till stål, båtar och lokomotiv. Bland de första etableringarna är vad som kom att bli Forsviks bruk. Här, vid gården Forsvik, där sjön Viken rinner ut i Bottensjön och Vättern, fanns redan i början av 1400-talet en mjölkvarn. Gården skänktes till Vadstena kloster som anlade en sågkvarn och en hammarsmedja. Vattensågen i Forsvik är landets första kända sågverk som finns omnämnt i skrift. I Forsviks vattensåg sågades brädor till klosterbygget i Vadstena. Klostret anlägger tidigt även en hammarsmedja. Vid reformationen 1527 och klostrets upplösande övergick Forsvik till Kronan. Trä som sågades i Forsvik fraktades till slottet i Vadstena som Gustav Vasa börjat bygga. Idag är Forsviks bruk ett välbesökt museum med historiska byggnader, spännande utställningar, en bruksjärnväg och dessutom allt vad besökaren behöver i form av förplägnad.

En av få bevarade hyttor
Vi reser vidare i industrihistoriens spår och hittar en bit norrut längs Vätterns västra strand en av landets få bevarade hyttanläggningar, Igelbäckens masugn, belägen endast några tiotal meter från riksväg 49. Den ursprungliga hyttan byggdes 1696 och var en av många hundra hyttor i trakten som drog nytta av malmförekomster och skog som milades till kol, den viktigaste ingrediensen för att omvandla malm till tackjärn. Den nuvarande hyttan från början av 1800-talet drevs ända fram till 1923.

Gruvhistoria
Vi ställer färden vidare norrut, förbi Askersund och vidare till Zinkgruvan, kanske mest känd som stor producent av zink- och kopparmalm. Den nuvarande brytningen ner till över 1300 meters djup är kanske inte sommarturistens mål. Det är däremot ursprunget till dagens gruvbrytning, och då backar vi återigen till medeltiden. Redan på 1200-talet bröts järnmalm i flera gruvor i området nordost om Vättern. Under ett antal år under 1300-talet första hälft ägde den heliga Birgitta Garpa, Västerby, Åmme och Nyhytte gruvor som hon ärvde av sin far Birger Persson. Efter ett antal ägarbyten och utveckling av brytningen genom århundradena så är vi framme vid 1863 då Alfred Nobel provspränger i Knalla gruva. Och det är just här du hittar det intressanta besöksmålet, Zinkgruvans museum. Ett museum som på många sätt är levande med guidning såväl ovan som under jord. Sedan ett par år tillbaka har du möjlighet att följa med erfarna bergsmän 200 meter ner.

Motala Verkstad
Återigen på väg, nu söderut och till Motala och den verkliga industrialismens barndom. Även här träffar vi på ett fortfarande framgångsrikt högteknologiskt industriföretag med samma namn som det Baltzar von Planen lade grunden till – Motala Verkstad. Men det är inte hit en semestrande besökare söker sig, utan till Motala Industrimuseum på platsen invid Göta kanal där verksamheten startade. Här kan mängder av föremål från byggstarten av Göta kanal till dagens produktion beskådas och beundras. Carlsundsloket från 1862, ett av hittills 1300 byggda lok, varav 700 var ånglok. Ett annat exempel är en sjöångmaskin från 1915 som i fartyget Lancheron skulle ha levererats till St Petersburg. Världskrig och revolution kom i vägen så båt och maskin blev kvar i Motala.

Stenbrytning
Kalksten har brutits i trakterna norr om Omberg sedan medeltiden. Stenen har använts som byggnadsmaterial till såväl Alvastra kloster som Göta kanal och inte minst Karlsborgs fästning. Kalkstensbrytningen fortgår alltjämnt i Borghamn där två stenindustrier bryter och förädlar stenen till byggnadsmaterial, främst golv, trappor, bänkskivor mm. Borghamn, som förutom stenbrytningen har fungerat som fiskehamn, är väl värt ett besök, men letar du efter ett stenmuseum så finns det faktiskt ett sådant vid Örberga kyrka strax söder om Vadstena.

Husqvarna i Huskvarna
För att hitta nästa mål i jakten på spännande industrihistoria bär det söderut, till Huskvarna, en ort som kan sägas vara hopväxt med Jönköping. Att räkna upp alla produkter som tillverkats under varumärket Husqvarna skulle bli en diger lista. Här sträcker sig historien ända tillbaka till 1620 då Jönköpings Gevärsfaktori bildades. Det var efter ett beslut av Gustaf II Adolf, som låg i krig med flera länder. När han blev kung ärvde han tre krig och senare kom han att delta i flera andra. Detta betydde att man behövde säkerställa vapentillverkningen i landet och därmed beslutades om fem så kallade faktorier, varav Jönköping var ett. Så småningom flyttade Jönköpings Gevärsfaktori till Huskvarna för att kunna dra nytta av Huskvarnaåns fall och uppgick så småningom i det som idag är Husqvarna. För många är säkert namnet Husqvarna förknippat med vapen. Andra tänker kanske mer på symaskiner, motorcyklar, motorsågar… Som sagt, listan av saker som tillverkats under varumärket kan göras lång och Husqvarnas produktion och betydelse för Sverige åskådliggörs på allra bästa sätt vid Husqvarna Museum som drivs av Huskvarna Hembygdsförening med stöd från Husqvarna AB. Samlingarna är kompletta med många intressanta överraskningar som försöket att på 1960-talet lansera en varmkorvautomat med mikrovågseknik. Och så var detta med stavningen. Namnet Husqvarna kommer från den kvarn vid fallet som redan år 1528 benämndes ‘Husquernen’, Husets kvarn. Modernt språkbruk ändrade ortens namn till Huskvarna medan bolaget Husqvarna behållit den äldre stavningsformen.

Stickan som erövrade världen
Att göra upp eld har varit livsnödvändigt för människan. Flinta, stål och fnöske ersattes i början av 1800-talet med fosfortändstickan, en i många stycken livsfarlig uppfinning. Stickorna kunde slå eld enbart av kontakten mellan två stickor. Detta vållade otaliga tillbud och olyckor. Allvarligast var dock att stickorna innehöll giftig gul fosfor. Så denna typ av tändstickor förbjöds av allt fler länder. Detta triggade en svensk forskare, Gustaf Erik Pasch som uppfann säkerhetständstickan ”tända endast mot lådans plån”. Pasch fick patent men lyckades inte med kommersialiseringen. Det gjorde istället jönköpingsbördige Johan Edvard Lundström som startade Jönköpings Tändsticksfabrik. Experimenten med stickor och plån tog sin tid, men på världsutställningen i Paris 1855 visade sig stickan fungera och väckte stort intresse. Detta är endast ett axplock ur historien bakom denna svenska succéprodukt. Du vill naturligtvis veta mer och besöker då världens enda tändsticksmuseum som finns i Jönköping. I tändsticksfabrikens originalbyggnad från 1848 levandegörs säkerhetständstickans historia.

Den enda kvarvarande tändsticksfabriken
Ett stycke norrut, väster om Vättern och ett stycke inåt landet, i Tidaholm, hittar vi mer tändstickshistoria, och faktiskt, Sveriges enda kvarvarande tändsticksfabrik som ägs av Swedish Match. Om hur det kom sig att Ivar Kreuger i slutet av 1920-talet kontrollerade 72 procent av världens tändsticksproduktion och hur historien utvecklade sig efter det, ja det får du som besöker Tidaholms museum veta mer om. Och hur det kom sig att det i Tidaholm också mellan åren 1903 och 1934 tillverkades 1000 fordon, bilar och lastbilar vid Tidaholms Bruk. Även efter den perioden tillverkades en del fordon här, mest av specialtyp, som brandbilar och pansarbilar, då under namnet Tidaholmsverken.

16 Shares